Var är arbetslinjen?
Statsminister Stefan Löfvens (S) kortvariga rödgröna ministär, som erkände sig besegrad då den förlorade budgetomröstningen på onsdagen, har varit ett fiasko från början till slut. Miljöpartiets företrädare tycks ha varit så pass förvånat av att befinna sig i regeringsställning att de har agerat som om man fortfarande var i opposition. Och Socialdemokraterna, som tidigare kunde stoltsera med sin regeringsduglighet, har förlorat titeln som Sveriges statsbärande parti. Och värst av allt har S och MP gett Alliansen rätt: partierna kunde inte styra landet tillsammans.
Allianspartierna må frestas av att gotta sig i de rödgrönas elände, men skadeglädje är varken klädsamt eller konstruktivt. Ifall Alliansen ska ha en chans att vinna det nyligen utlysta valet den 22 mars, räcker det inte med att peka på den andra sidans inkompetens. Strategin testades, och misslyckades, redan vid valet i september.
Den kommande valrörelsen bör i stället handla om vilken vision de borgerliga partierna har för Sverige. Om Alliansen ska framstå som ett trovärdigt alternativ måste man kunna besvara frågan: Varför ska folk rösta på det borgerliga blocket? Svaret bör inte vara: För att de andra är mycket sämre. Det duger dock inte att damma av det gemensamma orangea valmanifestet från valrörelsen. Idéfattig och oinspirerande är en generös beskrivning av den drygt hundra sidor långa luntan. Ifall Alliansen ska vinna valet måste man gå tillbaka till rötterna och lansera en uppdaterad arbetslinje.
Anledningarna till att återgå till arbetslinjen är många: Sveriges konkurrenskraft stärks, med fler i arbete kan vi möta framtidens utmaningar – och inte minst ökar människors makt över sina liv ifall de kan försörja sig själva. I sina eftervalsanalyser pekade både Moderaterna och Folkpartiet på att det saknades en trovärdig politik för jobben. Om man vill göra verklighet av sina nyvunna insikter presenterar nyvalet ett utmärkt tillfälle.
Det krävs en politik för tillväxt, företagande och flexibilitet på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen, en myndighet som inte lever upp till sitt namn, bör förnyas och konkurrensutsättas. Lagen om anställningsskydd, LAS, behöver uppdateras då den fortfarande är anpassad efter ett arbetsliv där man arbetade på samma plats under större delen av livet. Och tröskeln in på arbetsmarknaden är alldeles för hög, vilket leder till att dem som saknar arbetslivserfarenhet ofta stängs ute genom exempelvis höga ingångslöner. Det saknas med andra ord inte utmaningar. Frågan är om Alliansen är villig att ta itu med dem.
Naomi Abramowicz
Liberala nyhetsbyrån