Förändrat folkhem. Politiken måste hantera dagsaktuella utmaningar för att minimera nostalgin Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT.
Det svenska folkhemmet i miniatyr. En grön dal, mexitegelvillor, cyklar utanför husen och lekplatser. Enkelt, lugnt, tryggt. Vänsterdebattören America Vera-Zavala sparar inte på krutet när hon beskriver hur bruksorten såg ut då hennes familj invandrade till Sverige i slutet av 1970-talet.
Texten, som publicerades i Dagens Nyheter i förra veckan, är marinerad i nostalgi. Vera-Zavala beskriver Sverige som ett förlorat sagoland, en plats för möten över klassgränserna. Hon minns hur fantastiskt allt var innan svenska tjänstemannahem började vänja sig med avdragsgilla städerskor från Östeuropa.
Ormen i Olof Palmes lite kylslagna paradis? Den ringlar vidare i form av vinstjakter och en välfärdsstat på reträtt. Det fria valet påstås ha gjort oss alla till fångar (DN 22/7).
Saida Andersson från Boden var en av folkhemmets mest udda kändisar. Varje vecka fick spåkvinnan hundratals brev från Hemmets Journals läsare, som undrade var de förlagt sina tillhörigheter. 1988 mottog hon en guldmedalj av Svenska jägareförbundet för att hon hjälpte så många jägare att hitta sina bortsprungna hundar.
Man behöver inte vara cynsk som Saida Andersson för att förstå hur de stora borgerliga ledarsidorna skulle reagera på America Vera-Zavalas skildring av det förflutna. Dags att gå vidare, uppmanade ledarsidan i Dagens Nyheter. Sagolandet som aldrig fanns, konstaterade Svenska Dagbladet.
De båda drakarna fick begåvat eldunderstöd av S-krönikören Katrine Marcal: Politiken är alltid specifik för sin tid. En socialdemokrati som behöver Olof Palme som krycka litar inte på sig själv. Hur ska man då kunna förvänta sig att väljarna ska lita på en, frågar hon. (Aftonbladet 26/7).
Kritiken från vänster är särskilt viktig. Nostalgi som politisk livskraft är livsfarlig.
Mänskligheten har aldrig haft det så bra som i dag. Att leva i Sverige på 2010-talet är att skörda frukterna av generationers slit och hårda arbete. Medelklassen är friare och friskare än någonsin. Bilarna är säkrare, kosten sundare, informationsflödet snabbare. Det finns otaliga förklaringar till varför Sverige är ett av världens mest attraktiva länder att bygga sin framtid i.
Men den stora mängden framsteg är inget skäl till att släta över problem som inte fanns bland folkhemmets nybyggda cykelställ. Ingen gynnas av framväxande parallellsamhällen.Handgranater som exploderar på gator och torg, tiggare utanför närköpet och unga som åker på terrorresor är en förändring till det sämre.
Utan mer kännbara straff för gängkriminella och framväxten av fler enkla jobb går Sverige mot en ännu mer segregerad framtid. Politiken ska inte anpassas efter nostalgikernas agendor. Den måste hantera dagsaktuella utmaningar för att kunna minimera nostalgin.