Visst hade det varit bra om vi en gång för alla skulle kunna skrota Internationella kvinnodagen, den dag på året som uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation världen över.
För att göra en lång historia kort. Redan i början av förra seklet började det tänkas i banor av en internationell kvinnodag. Men innan den blev internationell var den nationell. Det var nämligen Amerikanska socialistpartiet som 28 februari 1909 firade en första kvinnodag. Åren gick, rörelsen växte och 1977 antog FN den resolution som rekommenderar ett allmänt firande av en internationell kvinnodag.
Svenska regeringar slår sig ofta för bröstet när det gäller jämställdheten. Senast i raden är statsminister Stefan Löfvén (S) som i regeringsförklaringen slog fast att ”världens första feministiska regering genomför nu en politik som ökar jämställdheten mellan män och kvinnor.”
Högtravande så det räcker, och blir över …
Det är bara att hoppas på att han lyckas bättre än den förra borgerliga regeringen. Mellan 2006 och 2014, när landet styrdes av Fredrik Reinfeldt & Co, rasade Sverige från första till fjärde plats på World Economic Forums ranking. På Interparlamentariska unionens lista över andelen kvinnor i nationella parlament blev raset än större.
Kanske är det dags att en gång för alla, i varje fall inom överskådlig tid, krossa myten om Sverige som ett jämställdhetens paradis. Visst, Sverige ligger fortfarande bra till i många internationella mätningar, men det är snarare en följd av att så många andra länder är så mycket sämre.
I en debattartikel i Dagens Nyheter ( 8/3 2015) konstaterar regeringens särskilda utredare Cecilia Schelin Seidegård att mäns dominans på maktpositioner inte har brutits, att arbetsmarknaden fortfarande präglas av brist på ekonomisk jämställdhet, att kvinnorna fortfarande utför en större andel av det obetalda hemarbetet och att närmare var tredje kvinna utsatts för allvarligt fysiskt eller sexuellt våld som vuxen.
För att få en chans att skriva en av mina önskeledare – att Internationella kvinnodagen har spelat ut sig roll, åtminstone i Sverige – hade jag behövt bli världens äldsta man. Någon har räknat ut att med nuvarande takt på jämställdhetsarbetet kommer det att dröja till 2205 innan Sverige kan (observera kan) vara jämställt.
Inte lär det heller främja jämställdhetsarbetet att göra som på Hylliebadet i Malmö. Där är det ”Ladies Day” på den kommunala badanläggningen och bara kvinnor och flickor är välkomna. ”Att männen inte har tillgång till badet en dag om året får man stå ut med”, säger Anki Magnusson, chef för badenheten vid Malmö kommun.
Så dumt, så oerhört dumt, det är att föra ner en (tyvärr) viktig dag och debatt på sandlådenivå, och knappt det.
Men att tänka på jämställdhet en dag om året räcker naturligtvis inte. Bäst hade varit att avskaffa både mansdagar och kvinnodagar, och alla andra dagar som berättar att vi lever i ett samhälle som inte är jämställt, och i stället arbeta för att 365 dagar om året ska vara för både kvinnor och män. Svårare än så behöver det inte vara.
Mikael Bengtsson