En ökad integration av invandrare på arbetsmarknaden står högt upp på den politiska agendan.
Offentliga insatser bygger ofta på att invandrare ska lotsas in till enkla jobb, eller validera kunskaperna från tidigare. Men nu görs allt fler satsningar för att uppmuntra invandrare till eget företagande.
I Skellefteå har kommunen anställt en särskild rådgivare, Almi förstärker sina insatser, information ges på SFI och samtidigt pågår multikulturella starta eget-projekt som ABC-kraften.
Det finns mycket som tyder på att sådana satsningar kan ge stor effekt. Men tyvärr riskerar långsamma och krångliga processer göra att vi går miste om den potential till nya arbetstillfällen som det skulle kunna innebära.
En rapport från Tillväxtverket visar att viljan att bli företagare är större hos personer med utländsk bakgrund. Främsta drivkraften till att starta eget kopplas till personlig utveckling och viljan att förverkliga sina (redan befintliga) affärsidéer, snarare än bristen på jobb.
Unga och kvinnor med utländsk bakgrund är särskilt motiverade att starta eget företag.
Det är få av dessa som hade affärsplaner i sitt tidigare hemland. I stället verkar det som att själva flytten till ett annat land är vad som skapar motivation och affärsidéer.
Tyvärr visar siffror från SCB att det är mindre än en femtedel som faktiskt förverkligar sina affärsidéer.
Detta väcker frågor. Om själva flytten till ett annat land väcker motivation till eget företagande, vad i vårt land är det som hindrar dem från att förverkliga sina idéer?
Språket och tillgången till kapital lyfts ofta fram som riktiga stötestenar. Men framförallt handlar det om onödigt långsamma och krångliga processer.
Även de invandrare som har det kapital som krävs måste invänta tillstånd för att kunna starta eget. Detta tillstånd tenderar att dröja. Invandrare vittnar om att de utdragna processerna gör att det sparade kapitalet i stället måste användas för att klara sin försörjning kortsiktigt.
När väl möjligheterna till en mer långsiktig egenförsörjning ges plats har sparkapitalet ofta redan förbrukats.
Vidare drar pappersarbetet kring nytt medborgarskap ofta ut på tiden. Innan allt är klart kan man inte öppna ett bankkonto. Det är svårt att starta företag när man varken kan betala för inköp eller ta betalt av kunder.
Dessutom blir valet att starta både svårt och riskfyllt eftersom eventuella bidrag för andra familjemedlemmar påverkas om en i familjen startar företag.
Exemplen ovan är bara några av få, men illustrerar att regelverken för att starta eget är långt ifrån enkla. De långa processerna bidrar till att motivation och medel helt enkelt försvinner.
2015 var cirka tio procent av befolkningen i arbetsför ålder i Skellefteå utrikesfödda. Ska målet om 80 000 invånare nås behövs fler människor och fler arbetsgivare. Rent statistiskt har kommunen redan gått miste om flera hundra företagsstarter som kunnat bidra till fler jobb.
Om invandrare ska kunna bidra till sin egen och samhällets utveckling måste dessa processer vara både enklare och mer tidseffektiva. Har man tillstånd att stanna i landet bör inte byråkrati och pappersarbete stå i vägen för att förverkliga idéer om eget företag och försörjning.
Det är glädjande att se att Skellefteå kommun nu satsar på projekt och rådgivning för nyanlända med företagsintentioner. Det är hög tid. Är det någonstans fler invandrare ska kunna göra verklighet av sina affärsidéer är det väl i en kommun med mottot "Ge idéerna plats".
Ida Lindh