Häromdagen klubbade förbundsfullmäktige, som hade samlats i Skellefteå, bifall till en regional strategi för mineralsektorn i Norr- och Västerbotten.
Till skillnad mot den tidigare strategin från 2011, som fokuserade på näringsfrågan, tas nu även andra perspektiv upp. Det är bra, EU:s ledande gruvdistrikt behöver dra lärdom av de senaste årens kritik mot näringen.
Strax innan förbundsfullmäktige fattade beslut om strategin varnade Anders Hård (MP) för att den är för gruvvänlig. Martin Noréhn (S) från Malå tyckte sig snarare se gruvnäringen få rollen som Svarte Petter. Noréhn har rätt i att det finns stabila bolag, och att skräckexemplen inte ska få sätta hela bilden av näringen. Men alla de fall där miljön, rennäringen och markägare har drabbats behöver tas på betydligt större allvar.
Journalisten Arne Müllers bok Smutsiga miljarder (Ord & visor förlag, 2013), om gruvboomens baksida, ger en dyster bild. Müller skriver om rättslösa markägare och drabbade samebyar. Enligt hans granskning är det snarare regel än undantag att svenska gruvor bryter mot sina miljövillkor.
I morgon onsdag kommer SVT:s Uppdrag granskning att handla om hur tusentals människors sparpengar försvann över en natt när gruvbolaget Northland gick i konkurs. Optimismen kring gruvnäringen har ibland slagit över i naivitet, om det råder inga tvivel.
Miljöpartiet har drivit på för en höjning av mineralavgiften. Den innebär i dag att endast en halv promille av gruvbolagens vinster går till staten. Någon höjning planerar dock inte regeringen, har näringsminister Mikael Damberg (S) tydliggjort. Det är inte heller aktuellt att förbjuda mineralprospektering i naturreservat. Socialdemokraternas hållning i gruvfrågan skiljer sig inte nämnvärt från den tidigare moderatledda regeringens, vilket är synd.
Gruvnäringen kommer även framöver att växa och skapa debatt. I Västerbotten sysselsatte gruvorna i Skellefteå, Norsjö, Lycksele och Storuman nära 700 personer år 2009. Den nya mineralstrategin nämner att LKAB och Boliden har kommit långt i teknikutveckling, produktivitet och miljöarbete. Det forskas för fullt på Luleå tekniska universitet, även i Umeå bedrivs viss gruvrelaterad forskning. Näringen förutspås att tredubblas de kommande tio åren.
Skiljelinjen i debatten går inte länge mellan för eller emot gruvor. Nu står det mellan fortsatt politisk naivitet, eller en gruvnäring som får gå hand i hand med det övriga samhället.