Nyamko Sabuni pratar om hederskultur. Foto: Erik Mårtensson/TT
I en skriftlig fråga till kommunstyrelsens ordförande i Skellefteå tar socialdemokraten Emilia Hallin upp arbetet mot könsstympning.
Hon undrar vad elevhälsan gör för att upptäcka drabbade, om det finns tillräckligt med kunskap, hur socialtjänsten arbetar med familjer samt vad som görs för offren och för dem som riskerar att könsstympas.
Att Emilia Hallin för in barnperspektivet, och barnens bästa, i denna fråga är utmärkt. Könsstympning bygger på idén att flickor ska vara oskulder för att kunna gifta sig och bli ”bra” kvinnor. Det är, precis som arrangerade äktenskap och strikta regler för ungdomar i syfte att behålla familjens heder, ett uttryck för hederskultur.
Tidigare i somras upptäcktes att en grupp flickor i en skola i Norrköping, som är en pilotkommun i arbetet mot könsstympning, hade blivit stympade. Ingen vet exakt hur vanligt det är att barn i Sverige råkar ut för det, men Socialstyrelsen tror att många kan drabbas trots att det sedan länge är förbjudet. På sommarloven ökar risken.
En del anser att obligatorisk kontroll av flickor, på motsvarande sätt som pojkar i sjuårsåldern får testiklarna undersökta, är rätt väg att gå. Anissa Mohammed Hassan, samhällsinformatör i Östergötland och som arbetar med frågan, tror precis som tidigare integrationsministern Nyamko Sabuni (FP) på den metoden.
Andra påstår att det räcker med information och dialog med föräldrar från regioner där könsstympning är vanligt förekommande.
Det viktiga är – oavsett hur man arbetar med frågan – att barnperspektivet är i fokus. Sedan hedersmordet på Fadime Sahindal i Uppsala 2002 har det funnits en rädsla för att ett erkännande av hederskulturen från det offentliga Sverige skulle kunna gynna främlingsfientliga.
Emilia Hallin nämner också i sin interpellation att det finns krafter som gärna vill äga frågan om könsstympning för att ifrågasätta invandring och mångkultur. Så är det. Och rätt sätt att hantera det är att inte låta främlingsfientliga ”kidnappa” dessa frågor. I samma stund som vi anpassar våra problemställningar efter dem sviker vi barnen som utsätts för övergrepp och ofrihet.
Därför är det så viktigt, och välkommet, att politiker som inte drivs av att peka ut hela grupper, kulturer eller religioner engagerar sig. Med rätt direktiv till socialtjänst, polis och till skolor – som ju kommer i kontakt med de berörda barnen och ungdomarna – kan fler få hjälp.
Så kommer värderingar om heder, och traditioner som könsstympning, att drabba allt färre och en vacker dag vara ett minne blott.