Det är nödvändigt att betala skatt – oavsett om man tycker att det är häftigt eller inte.
De långsiktiga demografiska trenderna talar för att det i framtiden kan bli en stor utmaning att tillfredsställa medborgarnas högt ställda krav på välfärd. I alla fall om skattesystemet ska se ut som det gör i dag.
Det har nu gått ett kvarts sekel sedan ”århundradets skattereform” baxades igenom av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet. I och med reformen fick Sverige ett mer enhetligt skattesystem, samtidigt som effektiva skatter höjdes och skadliga skatter sänktes.
Att gå över blockgränsen var ingalunda politiskt riskfritt, men att reformen kom på plats var bra för Sverige.
Mycket har dock hunnit hända sedan dess och skattesystemet liknar i dag närmast ett lapptäcke. Flera regeringar har hunnit avlösa varandra, och alla har de lämnat sina avtryck.
Dessutom har globaliseringen, EU-inträdet och migrationen förändrat förutsättningarna både för staten, medborgarna och för företagen.
Det finns all anledning att betvivla att beskattningen av arbete, kapital, konsumtion och näringsverksamhet verkligen är utformad på det mest effektiva och ”rättvisa” sättet. Det vore därför en god idé att göra en grundlig översyn, för att därefter försöka enas om en ny skatteuppgörelse.
LO och Saco har efterlyst en parlamentarisk utredning, men intresset för att ens påbörja förarbetet för en ny skattereform har hittills varit svalt. Det är synd.
Om det inte vore för det partipolitiska spelet skulle det måhända finnas gynnsamma förutsättningar att hitta kompromisser – åtminstone på ett par övergripande områden.
Socialdemokraterna har trots allt accepterat betydande sänkningar av inkomstskatten, och de borgerliga partierna har alla accepterat existensen av en stor offentlig sektor – som på något sätt måste finansieras. Att sluta en ny skatteuppgörelse vore ett sätt att utnyttja ”decemberöverenskommelsens tid” till att göra något konstruktivt och bestående.
Ur ett norrländskt perspektiv bör det ses som prioriterat att frågan om en regionalisering av skattebaser kommer upp på bordet. Om viljan bara finns måste det vara möjligt att låta Norrlandslänen få tillbaka betydligt mer än en spottstyver från de enorma samhällsvinster som malmen, skogen och älvarna årligen genererar.
När ett nytt helhetsgrepp om skatterna väl tas får norra Sverige inte glida mellan fingrarna ytterligare en gång.
I och med reformen fick Sverige ett mer enhetligt skattesystem.