FOTO: DRAGO PRVULOVIC/MALMÖBILD/TT Foto: Drago Prvulovic / TT /.
Vi får aldrig glömma, aldrig vända bort huvudet igen …
Men huvuden som inte borde vändas bort vänds bort. Efter attackerna i Paris, mot satirtidningen Charlie Hebdo, mot en judisk skola och mot en kosherbutik, vädjade det judiska samfundet i Danmark om ökad polisbevakning, bland annat av synagogan i Köpenhamn. De visste att attacker som den i Paris har en obehaglig förmåga att sprida sig som ringar på vattnet, de kände sig hotade.
Ringarna spred sig, de var hotade. Förstärkt bevakning kan ha förhindrat ett blodbad.
Det finns skrämmande likheter mellan dåden i Paris och i Köpenhamn. Först attackeras det fria ordet, yttrandefriheten, sedan judarna. Både den franska (DST) och den danska säkerhetspolisen (PET) hade koll på förövarna, men nålen gick inte att hitta i höstacken när det väl brände till.
Det finns en växande oro bland Sveriges judar hur det ska bli, hur framtiden kommer att se ut. De antisemitiska brotten ökar förvisso inte, sett till statistiken, men företrädare för olika judiska organisationer misstänker att mörkertalet är betydande. Många väljer att inte polisanmäla.
Judehatet breder ut sig över Europa. I Sarre-Union i nordöstra Frankrike vandaliserades i helgen en judisk begravningsplats. Antalet angrepp mot judar har fördubblats i Storbritannien på ett år. I Sverige målas det hakkors på synagogor. Hatet sprider sig i sociala medier. Judarnas redan utsatta situation har förmodligen aldrig varit så utsatt sedan andra världskrigets slut.
För inte så länge sedan var alla Charlie (”Je suis Charlie”). I konsekvensens namn borde alla vara Vilks vid det här laget (”Je suis Vilks”), om det nu var honom attentatet riktades mot. Men vem är jude (”Je suis juif”), förutom judarna själva.
Efter attentatet i Paris lovade kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) flera åtgärder, bland annat ökade resurser till Mona Sahlins uppdrag som särskild samordnare mot våldsbejakande extremism. Men det räcker inte, inte på långa vägar. Först och främst måste judarnas säkerhet garanteras, deras rätt att utöva sin religion utan att mötas av glåpord, äggkastning och hakkors. I ett längre perspektiv handlar det om att förändra attityder, att öka kunskaperna om fördomar och hat mot judar och andra grupper.
De närmaste dagarna kommer allvarstyngda politiker att säga vackra ord. Om yttrandefrihet, om religionsfrihet om allt det där som så många tar för givet. Men andra mördas för. Attentaten i Köpenhamn har förvandlat en ickefråga till en brännande het dito. Yrvaket noteras det att terrordåd ännu en gång blivit granne med Sverige.