STOCKHOLM 20050408 Ardalan Shekarabi, kommer att avg vid fˆrbundets n‰sta kongress. Photo: Bjˆrn Larsson Ask / SvD / SCANPIX Code 30092 *** DN, Metro, DI och Stockholm City OUT ***
Det har genomförts tre stora kommunreformer i Sverige: 1863, 1952 och 1971. Som mest 2 532 kommuner 1930 har blivit 290.
På landstingssidan har utvecklingen gått trögare. I slutet av 1990-talet bildades Region Skåne och Västra Götalandsregionen genom sammanslagningar. Men i övrigt har politisk ovilja och snarstucket bytänkande, inte minst här i norr, satt stopp för en välbehövlig reform.
Redan för tio år sedan fanns det planer på att radikalt minska antalet län och landsting och när Ansvarskommittén 2007 lämnade sitt slutbetänkande föreslog de att Sverige skulle delas in i sex storregioner. Men så var det ju det där med politisk ovilja och snarstucket bytänkande.
Men varför behöver landstingen bli större?
Samhället har förändrats, inte minst levnadsmönster och befolkningsstruktur, samtidigt som dagens 21 landsting/regioner i mångt och mycket är en kvarleva från drottning Christinas dagar.
Inte minst hälso- och sjukvården står inför enorma utmaningar. Kraven höjs hela tiden, mediciner och behandlingar blir dyrare och dyrare, och utan ett visst befolkningsunderlag blir det svårt att inte bara följa med i utvecklingen utan även upprätthålla dagens kvalitet. Sjukvården riskerar helt enkelt att bli geografiskt ojämlik.
Detta vill regeringen i allmänhet och den socialdemokratiske civilministern Ardalan Shekarabi (bilden) i synnerhet förhindra genom att slå samman landsting till nya regioner. Ett arbete som ska inledas inom kort.
Förhoppningsvis innebär det att arbetet med en norrländsk storregion – optimalt Norr- och Västerbotten, Västernorrland och Jämtland – åter aktualiseras. I dag är det i princip bara Socialdemokraterna i Västerbotten som driver på. Det ska bli intressant att se hur de S-styrda landstingen i norr agerar och reagerar nu när det är partikamraterna i Stockholm som initierat frågan.
Får politisk ovilja, och snarstucket bytänkande, vara det som styr utvecklingen här i norr, och det inte blir någon storregion, kan man ändå hoppas på att Region Västerbotten snart har gjort sitt. Det är många, inte minst här i de norra länsdelarna, som väntat på konkreta resultat av Region Västerbottens ”omdaning”. Hittills har de uteblivit, vilket fått Folkpartiet i Västerbotten att kräva att ett nytt regionförbund bildas – ett regionförbund med direktvalda politiker, med egen beskattningsrätt och med en inomregional balans.
Med allra bäst hade naturligtvis varit om dagens politiker i norr, oavsett politisk tillhörighet, kunde tänka om, tänka i nya banor, tänka lite större, och inse att landstingen inte är anpassade till dagens och morgondagens utmaningar.