Ordningsproblemen i den svenska grundskolan är fortsatt stora. FOTO: JESSICA GOW/TT.
Alla barn ska kunna läsa, skriva och räkna. Nivån i grundskolan är så låg att utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) presenterar dessa högst elementära krav som en djärv satsning (Dagens Nyheter 4/3 2015).
Läsa-skriva-räkna-garantin ska gälla från 2017. Men Fridolin konkretiserar inte hur målet ska uppnås.
I fjol lämnade 12 700 elever grundskolan utan gymnasiebehörighet. Nästan en fjärdedel av tredjeklassarna klarar inte kraven i svenska. Saknas läsförståelsen är det svårt att prestera i övriga ämnen. Utbildningsministern vittnar om lärarnas orimliga arbetsbörda, men är fortsatt tyst om behovet av fler vuxenauktoriteter och mer föräldraansvar.
Som vallöfte lovade Gustav Fridolin att rädda skolan på 100 dagar. Det Alliansen inte lyckades med på åtta år, skulle Miljöpartiet ha fixat innan sommarlovet. Ingen som hörde Fridolin debattera mot Jan Björklund (FP) kunde undgå att han minsann har varit lärare.
Därefter har det gått sämre med föreläsningarna. Utbildningsministern inledde med att klappa Sveriges lärarkår på huvudet i en sällsynt pinsam videohälsning. Några veckor senare föreslog han en politisk inventering av innehållet i historieböckerna. Sedan ersattes kavalkaden av fina, intetsägande fraser – ”människan föds nyfiken”, ”barn ska få vara barn” – av tystnad.
Det suddiga läsa-skriva-räkna-målet är Gustav Fridolins försök att visa handlingskraft. Men än så länge är han inte ens i närheten.
Nyligen stängde lärarfackens skyddsombud undervisningen i den kommunala grundskolan Värner Rydén i Malmö: Elevernas och personalens säkerhet kunde inte garanteras. Ordningsproblem och brister i undervisningsmiljön i socialt utsatta bostadsområden är ett skolproblem, inte ett integrationsproblem. Fridolins naturliga reaktion borde ha varit att bege sig dit.
Det hade inte tagit många timmar att ge stöd åt de skötsamma elever som fick sin rätt till undervisning indragen. Även om skolan inte är statlig måste regeringen visa att misskötsel inte tolereras. Men ansvarigt statsråd var på studieresa i Finland. I stället ska huvudmannen – kommunen – utreda vad huvudmannen – kommunen – har gjort fel.
Jan Björklund var ingen briljant utbildningsminister: Folkpartiledaren balanserade på gränsen mellan envis och endimensionell. Han hade en märklig skepsis mot tekniska läromedel, vägrade ta in pedagogisk forskning som inte bekräftade FP:s politik och skyllde det mesta som gick snett på S.
Men Björklund har åtminstone en vilja att föra skolan åt ett bestämt håll. Fridolin har konsekvent underskattat ordningsbristerna. Betygsreformen är till exempel ett resultat av blocköverskridande förhandlingar. Den mest konkreta förändring som regeringen har presenterat – betyg från årskurs fyra i vissa skolor under en prövoperiod – var inte ens Miljöpartiets politik.
Ifall Gustav Fridolin vill bli ihågkommen som den som räddade skolan måste han ta itu med ordningsutmaningarna.
Lars Kriss