Det är saligare att ge än att få står det i Apostlagärningarna. Lyckoforskare håller med. Vi blir lyckliga av att göra andra glada.
Behoven är oändliga.
I Sverige behövs pengar till bland annat socialt arbete och forskning. För andra betyder hjälpverksamheten skillnaden mellan liv och död. Mer än 20 miljoner människor i Sydsudan, Etiopien, Kenya och Somalia hotas av svält. I Jemen är uppskattningsvis 80 procent av befolkningen, 24 miljoner, i behov av humanitär hjälp. Hälften av dem anses vara i akut behov.
Två av tre svenskar skänker pengar till välgörenhet. Förra året landade gåvorna på nästan nio miljarder kronor, enligt statistik från Giva Sverige, tidigare Frivilligorganisationernas insamlingsråd (FRII). Jämfört med 2017 ökade gåvorna från privatpersoner med tre procent, eller 107 miljoner kronor. Humanitärt bistånd ligger i topp för insamlandet av gåvor och bidrag.
Det var en gång en regering som tyckte att det där med välgörenhet och gåvor skulle uppmuntras. Det tyckte den alldeles rätt i. 1 januari 2012 infördes ett gåvoavdrag av regeringen Reinfeldt. Sedan blev det maktskifte och regeringen Löfven tyckte inte att välgörenhet och gåvor behövde uppmuntras. 1 januari 2016 avskaffades avdraget.
De borgerliga partierna protesterade, välgörenhetsorganisationerna opponerade sig. Det hjälpte inte. För många socialdemokrater har ordet skatter en närmast magisk klang, speciellt om det handlar om höjningar eller skattelättnader som slopas. Att det sedan riskerar att drabba samhällets svaga, både i Sverige och i världens konflikthärdar, tycks inte bekymra S.
Men nu är gåvoavdraget på väg tillbaka. Det införs igen 1 juli. Tack till Moderaterna och Kristdemokraterna för att det fick plats på ”servetten”, det vill säga den budgetmotion som röstades igenom av riksdagen i höstas. Tack också till Centerpartiet och Liberalerna för att de (förmodligen) såg till att regeringen Löfven inte lyckades stoppa gåvoavdraget i vårändingsbudgeten.
S är motståndare. När KD-ledaren Ebba Busch Thor pressade statsministern Stefan Löfven (S) om avdraget blev svaret: ”Pengar skänks ändå. Jag skänker pengar varje månad”. Men så bra …
Visst är det märkligt att de två riksdagspartiet som talar högst och längst om solidaritet med samhällets svaga, från lokalt till globalt, är de som är de största motståndarna till att välgörenhet ska uppmuntras. I en debattartikel i Göteborgs-Posten skriver bland andra Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson i Vänsterpartiet, att ”klyftor löses inte med gåvoavdrag”. (14/4 2019)
Nej, välgörenhetsorganisationerna kommer inte att överösas med pengar. Svensken kommer heller inte att öppna börsen på vid gavel. Att återinföra gåvoavdraget handlar framför allt om att peka ut en riktning, att uppmuntra människor till att ge stöd till de mest utsatta. Reformen är välkommen, behoven av solidaritet oändliga.
Nej, det kommer heller inte att dränera statskassan på pengar.
Det avdrag som nu införs är synnerligen modest. Som mest kommer man att kunna göra avdrag för gåvor upp till 6 000 kronor per år. Skänker du pengar till en godkänd organisation är du berättigad till en skattereduktion på 25 procent. Skänker du 1 000 kronor blir din skatt 250 kronor lägre. Det motsvarar ungefär att dina gåvor befrias från inkomstskatt.
Nu blir det upp till var och en att visa att gåvoavdraget är rätt tänkt. För som sagts så många gånger tidigare: Behoven är oändliga.
De flesta av oss i Sverige har det så gott ställt att vi utan problem kan hjälpa andra som är betydligt mindre lyckligt lottade.