Låt oss tala klarspråk: ett löfte är ett löfte, ett svek är ett svek.
När Socialdemokraterna i valrörelsen sa ungefär så här: ”Vi vill behålla rot-avdraget, det behövs som stimulans när arbetslösheten är så hög”, så kan och ska det inte uppfattas på något annat sätt än som ett löfte. När Socialdemokraterna ett halvår efter valet vill sänka rot-avdraget från 50 till 30 procent av arbetskostnaden så kan och ska det inte uppfattas på något annat sätt än som ett svek.
Finansminister Magdalena Andersson (S) säger sig inte vara rädd för att väljarna ska uppfatta vändningen som ett svek. Men det borde hon kanske vara. För när Skop bad drygt 1 000 personer mellan 18 och 84 år att sätta betyg på regering och opposition fick statsminister Stefan Löfvens regering ett historiskt lågt betyg, faktiskt det lägsta betyget sedan november 2005. Och nu detta …
Att politiska partier och enskilda politiker inte håller vad de lovat i valrörelsen må vara en sak.
Betydligt värre är Socialdemokraternas svek mot alla dem som skapar jobben, mot företagen.
För samtidigt som Stefan Löfven och kompani vill göra det dyrare att anställa unga, samtidigt som han vill göra det dyrare att renovera därhemma – Intresseorganisationen Företagarna uppskattar att 25 000 vita jobb skapats genom rot-avdraget – är ambitionen att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020, det vill säga om fem år.
Det finns alldeles för många ideologiska parametrar i den ekvationen för att den ska gå ut.
För Alliansen är det bara att tacka och ta emot. Rätt utnyttjad är det här en ypperlig chans att peka ut regeringen som löftessvikare. För i motsats till vad många tror visar forskning att svenska politiker i allmänhet håller sina vallöften.
Det blir dyrare att renovera därhemma, vita jobb riskerar att återigen bli svarta, men samtidigt vill regeringen satsa 3,2 miljarder kronor per år för att till 2020 få 250 000 nya hyresrätter och studentbostäder. Att regeringen vill göra någonting åt bostadsbristen är naturligtvis bra, den är ett av många hinder för tillväxt, men att indirekt låta småhusägare betala notan genom minskade rot-avdrag är en märklig väg att gå, även om nivån på vissa renoveringar naturligtvis kan diskuteras.
Livet består av val. Valet som Socialdemokraterna hade var att väga en framgångsrik och uppskattad reform – enligt Sifo stöds rot-avdraget av 70 procent av befolkningen – mot behovet av nya bostäder, nya billiga bostäder för att vara exakt. Han valde bostäderna. Men han valde också att svika vallöftet att rot-avdraget inte skulle röras.
På sikt riskerar svikna löften att påverka förtroendet för både politiken och politiker.