Från 1 januari avskaffas formellt spelmonopolet på vadhållning och onlinekasinon.
De flesta av oss har någon gång deltagit i spel om pengar.
De flesta av oss kan hålla spelandet på en rimlig nivå, eller sluta innan det blir ett problem. Andra ramlar igenom, utvecklar i rasande fart ett spelmissbruk.
Det är ett nytt år. Ett nytt år innebär nya lagar: public service ska nu betalas via skattsedeln, tandvården blir gratis för 23-åringar, elefanter förbjuds på cirkus och en hel del annat.
En av de mera omtalade lagändringarna är förändringen av den svenska spelmarknaden. Den nya spellagen innebär bland annat att spelföretagen behöver licens, att de ska börjar betala skatt på vinsten och att det blir lättare att spärra sig från spel om pengar. Mer kontroll och större insyn, ja. Välkomna åtgärder, ja, men långtifrån heltäckande och definitivt inte tillräckliga.
Det som görs nu borde ha gjorts för länge sedan. När spelandet flyttade ut på nätet förlorade staten sitt spelmonopol. Utländska bolag beträdde jungfrulig svensk spelmark. Marknadsföringen har blivit allt mer omfattade och aggressiv. Budskap som pengarna tillbaka, även om du inte vinner, vi dubblar din först insättning, har stått som ett monsunregn i backen i mellandagarna.
Spelreklamen är ett problem, ett stort sådant. För spelare med ett problembeteende, eller ett redan utvecklat missbruk, är det svårt att värja sig. Det finns förvisso inte många studier som undersökt om reklamkampanjer har någon effekt på speldeltagandet, men enligt några undersökningar är det ofta reklam som gör att många för första gången kommer i kontakt med spel.
Och även om varken den italienska regeringens politik eller retorik är någonting eftersträvansvärt – inrikesminister Matteo Salvini från högerpopulistiska Lega Nord skyller alla italienska tillkortakommanden på andra i allmänhet och på EU i synnerhet – har man i varje fall insett kopplingen mellan spelreklam och spelande.
I samband med årsskiftet blev det förbjudet att marknadsföra spelbolag i radio, tv och på internet. Enligt vice premiärminister Luigi Di Maio är 1,3 miljoner italienares spelberoende en social nödsituation. Med en befolkning på nästan tio miljoner och uppskattningsvis två procent spelberoende hamnar motsvarade siffra för Sverige på 200 000. Bara en bråkdel av dem får hjälp.
Sverige borde ha gjort som Italien, nu när man ändå och äntligen omreglerar spelmarknaden.
Det går att ha betydligt fler invändningar. En är att den nya lagen bara reglerar redan existerande spel. Vilket öppnar för en jakt efter kryphål. En ny katt-och-råtta-lek som uppfinningsrika konsulter kan komma att tjäna stora pengar på, likt jakten på att betala så lite som möjligt i skatter och andra avgifter.
En annan invändning är ideella lotteriers undantag för spel på kredit. Minns Dagens Nyheters avslöjande (4/9 2017) hur Socialdemokraterna sålde lotter i sitt eget lotteri Kombispelet på faktura, och skickade de som inte kunde betala vidare till Kronofogden. Oetiskt är bara riksnumret till partihögkvarteret på Sveavägen i Stockholm.
Avslutningsvis kan man ta sig en funderare på vad staten tänker göra med spelbolagens 18 procent i skatt på spelöverskottet. En ansvarstagande regering hade använt pengarna till att hjälpa de som blivit spelmissbrukare och forskning kring spelmissbruk. Men det är väl att hoppas på för mycket. Som vanligt lär pengarna hamna i den gemensamma statskassan.
Spelet om pengarna har bara börjat. Än finns det mycket kvar att göra innan spelmarknaden kan betraktas som någorlunda ansvarsfull.