Statens finanser är en evig källa till politisk träta. Säg den oppositionspolitiker som berömt en regering för den ekonomiska politiken.
Ur det perspektivet är finansminister Magdalena Anderssons (S) måndagsutbrott kring statens finanser inte särdeles märkligt. Det gäller också att lägga en retorisk grund för den kommande budgeten, redan på förhand försvara förväntade skattehöjningar och satsningar som kanske måste skjutas på framtiden.
Med indignation i rösten, konstaterade Andersson bland annat: ”Det har blivit väldigt tydligt att ladan är helt tom. Det är inget dukat bord vi kommer till – det är helt avskrapat”.
Att svartmåla statens finanser i samband med ett regeringsskifte är alls inte svårt, speciellt om man låter bli att blicka ut över omvärlden. Under de åtta borgerliga åren har den svenska tillväxten tillhört toppskiktet i EU, statsfinanserna är välskötta och svensk arbetslöshet befinner sig långt från den massarbetslöshet som drabbat många länder i den ekonomiska krisens fotspår.
Att Anders Borg blev utsedd till Europas bästa finansminister av Financial Times 2011 och att Alliansregeringen framgångsrikt lotsat Sverige genom den värsta finanskrisen sedan 1930-talet har uppenbarligen också fallit i glömska.
Nej, snarare handlar det om en ekvation där ingredienser som skatteintäkter, överskottsmål, utlovade satsningar och offentliga utgifter utgör viktiga beståndsdelar. När Magdalena Andersson säger att ”statens finanser är i så dåligt skick att överskottsmålet inte kommer att kunna nås under denna mandatperiod”, gäller det att sätta in saker och ting i ett större sammanhang, att kunna se helheten. Socialdemokraternas valmanifest innehöll reformer på över 40 miljarder kronor. Pengar som måste tas någonstans ifrån.
Och i valet mellan ett överskottsmål satt på undantag, och omfattande skattehöjningar valde S det förstnämnda. Behovet av att höja skatterna för att finansiera alla löften minskar på så sätt.
Vilket också har en politisk poäng, sett med socialdemokratiskt färgade glasögon. Åtta år med en borgerlig regering har förändrat Sverige i grunden, även om alla vänsterdebattörer inte riktigt vill hålla med och erkänna det. Skattehöjningar är ingenting som längre med automatik accepteras i varken slott eller koja. Att försämra helt vanliga löntagares köpkraft är ingenting man vinner val på; och det vet Socialdemokraterna.
Därför måste Magdalena Andersson spela upp sin statsfinansiella teater. För hur ska hon annars med trovärdighet kunna påstå att hon och S tagit, och kommer att ta, ansvar för Sverige.