Sverige går bra, jobben ökar, ekonomin är stabil och regeringen levererar resultat.
Det är budskapet från statsminister Stefan Löfven (S) som ”inte ser några mörka moln framöver.”
Bra, då borde vi väl ha råd att ta hand om dem som behöver det bäst.
Men i stället väljer den socialdemokratiskt ledda regeringen att försämra villkoren för personer med särskilda behov av assistans.
Regeringen har i sin senaste budgetproposition aviserat nedskärningar inom assistansersättningen. Innan sommaren tillsattes det dessutom en utredning som ska se över assistansersättningen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Resultatet ska presenteras 2018.
Men Försäkringskassan har redan, långt innan utredningen är klar, fått tydliga direktiv: Strama åt bedömningen och minska antalet timmar inom LSS.
Det betyder ingenting annat än att regeringen tänker dra ner på kostnaderna för LSS och spara på de svagaste i samhället.
Tanken med LSS är att särskilt behövande, trots sitt handikapp, ska garanteras stöd i det dagliga livet för att kunna leva ett så självständigt liv som det bara går.
Kostnaderna har dock ökat kraftigt och en uppgift för den kommande utredningen är att se över vad kostnadsökningarna består av. Påhejare till neddragningarna menar att det handlar om att stoppa överutnyttjande och fusk.
Men resultat blir att alla dras över samma kam.
Dessutom visar utredningar från bland annat Försäkringskassan att fusket endast uppgår till mellan 0,4 och en procent av de totala utgifterna. Den siffran hade dessutom kunnat vara lägre om det funnits resurser att granska och utreda de som misstänks för fusk. Dessa resurser verkar dock saknas.
Att tillämpningen av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade nu ändras, utan att själva lagen gör det, är både märkligt och orättvist för den enskilde. Lagen säger nämligen att behovet ska styra rätten till LSS medan de nya direktiven menar att timmarna ska minska – oavsett hur behoven ser ut.
Det finns dock en del vettiga aspekter i den utredning som just sjösatts. Bland annat ska man undersöka hur teknik och hjälpmedel kan användas, samt hur lagen kan underlätta för studier och arbete.
Man förstår också att det behövs förslag om att anordnare inte längre ska kunna välja vilka assistansberättigade de vill ha som kunder och att fördelningen av ekonomiskt ansvar mellan stat och kommun måste ses över.
Sammantaget verkar det dock framförallt handla om besparingar, besparingar och åter besparingar.
Något som brukar rimma illa med högre kvalitet och/eller jämlika levnadsvillkor