Barnfattigdom handlar om mer än endast brist på pengar. Det handlar om brist på trygghet.
Sommaren är kort, brukar det heta. Men för de barn som växer upp under ekonomiskt knapra omständigheter är sommaren outhärdligt lång. Lek, tjo och tjim är långt ifrån kostnadsfritt. I skuggan av solen följer aktiviteter som inte alltid är gratis. En extra matsäck, bussbiljetter, inträdesavgifter på badet eller semesterresor till sandiga tår och azurblå, böljande hav må vara självklarheter för de flesta, men hägrande sommarfantasier för alldeles för många barn.
Barnfattigdom är en alldeles särskild orättvisa. Inte endast för att barnen inte själva bär ansvar för sin prekära situation, utan för att få barn uppvuxna med tärande oro i magen som inte fylls och mättas av den där sommarglassen lyckas lämna barndomen utan skam och skuldkänslor. För barn är fattigdom inte ett ekonomiskt tillstånd, det är ett känslomässigt arv. Den sanna rikedomen är inte att ha pengar per se, utan att inte behöva oroa sig för att vara utan.
Enligt barnrättsorganisationen Majblommans Riksförbund visar Statistiska Centralbyråns senaste siffror på att omkring 145 000 barn i Sverige lever i familjer med låg inkomststandard. Det är sju procent av landets barn.
Att Kronofogdemyndigheten tidigare i år rapporterade att antalet vräkningar som berör barnfamiljer ökar, är bortom beklämmande. Lägg därtill att nästan 183 000 barn lever i familjer där minst en förälder har skulder eller pågående skuldsanering hos Kronofogden, vilket medför allvarliga begränsningar under flera år i familjers möjligheter att ta lån, hitta nya bostäder eller köpa saker på avbetalning som kan behövas i hemmet.
I Västerbotten lever vart nittonde barn i ekonomisk utsatthet, cirka 2 900 barn. För de barn som lever med allvarliga ekonomiska begränsningar är det en liten tröst att just Västerbottens län har lägst andel barn i ekonomisk utsatthet i hela landet. Högst andel med 11,7 procent av barnen finns i Åsele, lägst andel i Storuman på 3,6 procent. I Skellefteå är det förvisso ”bara” 4,7 procent av kommunens barn som lever i ekonomisk utsatthet, men bakom den procentsatsen döljer sig desto fler barn. I Skellefteå motsvarar 4,7 procent hela 673 barn, medan 56 barn finns bakom Åseles 11,7 procent.
I exempelvis Malå visar Kronofogdens regionala siffror att 9,5 procent av kommunens barn, 58 stycken, lever i ekonomisk utsatthet. I Norsjö handlar det om 6,7 procent (54 barn) och 87 barn i Robertsfors, 6,5 procent.
Det finns mycket som enskilda kan göra för att jämna ut situationen när orättvisan för enskilda barn blir för övermäktig för familjerna att hantera själva. Bjud med den där kompisen som man kanske vet sagt nej med en oklar anledning en gång för mycket på utflykten. Bjussa på ett par mackor och en glass eller två och vinn ett leende för dagen. Engagera dig i barnrättsorganisationer eller det ideella föreningslivet som har en sällsam förmåga att ingjuta styrka i mer än benen.
Framförallt - våga se de mest utsatta barnen. Det kan få dem att orka höja blicken och se att den tuffa barndomen, likt sommaren, faktiskt tar slut förr eller senare.
Csaba Bene Perlenberg