Sjukvården debatterades i Skellefteå under gårdagen i Norrans regi. På bilden i blickfånget från vänster: Liselotte Olsson (V), Peter Olofsson (S) och Anders Hård (MP).
Norrans landstingsutfrågning var bitvis belysande om vikten av långsiktighet i vården.
Politikerna var inte ens överens om vilket beslut som fattats gällande öron-näsa-halsmottagningen i Skellefteå för två somrar sedan.
Talesättet ”att vara liberal är att vara kluven”, illustrerades av Carin Hasslow (L). Hon menade att ”det känns väldigt långt borta” att mottagningen ska komma tillbaka, men konstaterade i samma andetag att hon gärna ville ha den tillbaka. Även Moderaterna och Miljöpartiet höll med. Andreas Löwenhöök (M) invände mot beslutsgången.
Borgerlighetens kluvenhet irriterade landstingsstyrelsens ordförande Peter Olofsson (S): ”Det är tråkigt att vi ska debattera en fråga som vi är rörande överens om.”
Samtidigt har Peter Olofsson tidigare själv öppnat för en omstart av verksamheten så fort en ny läkare kan anställas. För några veckor sedan sa Olofsson i P4 Västerbotten (21/8 2018): ”Det var inte att lägga ner verksamheten, utan det vi sa var att vi var beroende av hyrläkare och på så vis behövde vi ta ett omtag.”
Otydligheten förvirrar väljarna. Att driva politik är ingen lekstuga. Hur beslutsgången gått, vilka som har varit för och vilka som har varit emot, och varför man har fattat de beslut man har fattat får inte lämna utrymme för tolkningar eller alternativa historieskrivningar.
Väljare förtjänar raka rör, inte känslosamma ”men”.
Obekväma men nödvändiga beslut blir mycket lättare att fatta om de meddelas med raka ryggar utan flackande blickar.
Även hyrläkare diskuterades vid utfrågningen. Centerpartiets Håkan Andersson stack ut hakan när han sa att ”hyrläkarna är ju lösningen på ett problem”.
Må så vara. Men det är dyr lösning.
Förra året visade sista raden för landstingets räkenskaper ett plusresultat på 145 miljoner kronor. Det var en förbättring med 48 miljoner från året innan. Men bakom glädjesiffrorna döljer sig inte främst klok politisk styrning av vårdverksamheten, eller ens högre skatteintäkter från skattehöjningen 2017.
I stället handlar det om realisationsvinster från omplaceringar i värdepappersportföljen
I själva verket avvek verksamhetens nettokostnader med 360 miljoner mot den planerade budgeten. Kostnader för personal – inkluderat hyrpersonal och utomlänsvård samt produktion och fastighet – ligger till grund för ökningen. I längden är det ohållbart.
Men de lösningar som krävs för att locka fasta läkare återfinns inte nödvändigtvis på regional nivå. I stället krävs det andra former av insatser.
Varför inte en form av ST-läkartjänst med glesbygdsbetoning, som sänker eller avskriver studieskulder?
Att konstatera att inriktningen på sjukvården måste vara en avgörande fråga för invånarna i Västerbotten på söndag är så att säga ett understatement.
Därför var det svårt att hitta ett mer träffande omdöme än Kristdemokraternas Karl-Gustav Lilja när han konstaterade att köerna till vården har ökat samtidigt som skatten har höjts: ”Det är matematik som inte går ihop”, sa han och lade till en syrlig kommentar om Socialdemokraternas utspel om nya satsningar på sjukhuset i Skellefteå kort innan valet: ”Då har man inte patienterna i fokus. Då har man makten i fokus.”
Det är svårt att inte hålla med.
Csaba Bene Perlenberg