STOCKHOLM 20060907 Valsedlar fˆr sverigedemokraterna. Riksdagsvalet 2006. Foto Fredrik Sandberg / SCANPIX / Kod 10180
Kommer du ihåg Roland Östlund, politikern som i valrörelsens slutspurt hellre jagade älgar än väljare.
Det gick bra för honom, och för Sverigedemokraterna, ändå. I Skellefteå fick partiet drygt fyra procent av rösterna, vilket räckte till två mandat i fullmäktige.
Och nu är det inte mycket mer än en månad kvar tills partiet på allvar gör entré i kommunpolitiken. Den nyvalda kommunfullmäktige samlas för första gången måndagen den 10 november för upprop, val av presidium och valberedning.
I många svenska kommuner, med en mer eller mindre knepig parlamentarisk situation, sitter ledande sverigedemokrater och funderar över hur man bäst ska kunna utnyttja nyvunna mandat, och få verkligt inflytande i den lokala politiken. Det behöver SD inte tänka på här i Skellefteå. För här är det Socialdemokraterna som regerar, med egen majoritet, har regerat och det maktskifte som många borgerliga politiker och väljare hade hoppats på är för tillfället utom synhåll.
Att SD skulle få något som helst inflytande över politiken i Skellefteå är en utopi. Det finns inte ens på kartan. Inte i en kommun där det ledande partiet kan styra och ställa bäst de vill utan att behövs ta någon som helst hänsyn till oppositionen; oavsett om den är sprungen ur miljörörelsen, ur kommunismen, ur liberalismen, ur frikyrkorörelsen, ur folkrörelsen eller, som i Sverigedemokraternas fall, ur rasismen.
Samtidigt får inte partiets framgångar nonchaleras. Historien förtäljer att det inte går att tiga ihjäl ett parti på frammarsch. Från att inte ha funnits i något kommunfullmäktige i Västerbotten, tar nu partiet plats i elva av länets femton kommuner. Det kräver nytänkande om makten och hur den utövas. I ett Sverige där makten finns i Stockholm, i ett Europa där den finns i Bryssel, där många känner sig marginaliserade, bortglömda och ignorerade, är det inte svårt för högerpopulistiska krafter, som i SD, att växa sig starka.
Av partiets försök till valmanifest, eller vad man nu ska kalla de debattartiklar och mejl som skickats till redaktionen, framgår bland annat att SD inte vill ha något kulturhus, att man inte ställer sig bakom kommunens tillväxtmål, att man vill förbjuda offentligt tiggeri och avskaffa den skattefinansierade modersmålsundervisningen.
Förslag som alla mer eller mindre bottnar i tron på ett samhälle där några är välkomna, andra inte är det. Nu är det upp till övriga partier att motverka de allt starkare främlingsfientliga och högerpopulistiska strömningarna som gjort entré tillsammans med SD. Det ansvaret måste alla partier ta. Ta debatten, innan det blir för sent.