Män som slår kvinnor.
Det är den gängse bilden av hur våld i nära relationer ser ut.
Den bilden stämmer inte. Kvinnor slår också män, och män slår män. Men det pratas det tyst om.
Det finns en skam hos misshandlade män att berätta om sin situation, en rädsla att omgivningen inte ska ta dem på allvar och undra varför de inte lyckas försvara sig, skriver Thomas Bodström, advokat och före detta justitieminister, och Sören Sanz, från Södersjukhusets antivåldsgrupp, i en debattartikel i Expressen (2/3 2017).
Allt våld är fel, och ska bekämpas. Varje dag anmäls i genomsnitt 30 fall av våld i nära relationer där det är kvinnan som drabbas. Det är ett gigantiskt problem. Våldet är ofta grovt, upprepande och kontrollerande. Men varje dag anmäls också i snitt fler än fem fall av misshandel mot män i nära relationer. Förmodligen är det betydligt fler, mörkertalet bedöms vara mycket stort.
Det är också ett problem.
Ett problem som Alliansen vill göra någonting åt. I en av de mer angelägna motionerna som skrivits under senare år vill de borgerliga partierna ”ge socialnämnden i uppdrag att säkerställa en beredskap för och erbjuda personer oavsett kön, sexuell läggning eller könsidentitet som utsatts för våld eller hot om våld av närstående, akut skyddat boende i enlighet med vad lagen kräver.”
Och vad lagen kräver är att socialtjänsten har en skyldighet att hjälpa alla efter en bedömning, oavsett vilket kön man har.
Säger den röd-röda majoriteten nej är det inte bara skandalöst och upprörande, det torde också vara snudd på tjänstefel.
Nej, det handlar inte om att samhället på något sätt ska minska stödet för utsatta kvinnor, det behöver öka. Vad det i stället handlar om är att män som utsätts för våld i nära relation ska ha samma rätt och möjlighet till hjälp och stöd. Det har de inte i Skellefteå. Inte i dag. Här får de till exempel inget erbjudande om biståndsbedömt skyddat boende. Vilket kvinnor får.
Det som det inte pratas om existerar inte. Män som utsätts för våld i nära relationer har inte bara sin egen rädsla och skam att tampas med. Samhällsnormen säger att det är fel att män slår kvinnor, vilket det självklart också är. Det skapar debatt, som i sin tur skapar politiska åtgärder.
När det gäller kvinnors våld mot män, och mäns våld mot andra män i homosexuella relationer, säger samhällsnormen att det är ett problem som knappast existerar. Debatten uteblir, det forskas för lite, beslutsfattare får inte det underlag som de hade behövt för att kunna agera klokt.
I Norge har man kommit längre än i Sverige. Här finns det sedan tidigare ett riksdagsbeslut om att män och kvinnor ska erbjudas samma typ av hjälp och hanteras på samma sätt vid våld i nära relationer. Här finns också fler ställen där man kan ta emot män som utsatts för incest och sexuella övergrepp.
Att ge män som utsätts för våld i nära relation samma rätt och möjlighet till hjälp och stöd som kvinnor, som Alliansen vill, kommer naturligtvis inte att lösa problemet. Det behövs till exempel mer forskning, mer kunskap hos polisen och rättsväsendet, hos sjukvården och sociala myndigheter. Regeringen behöver också inkludera männen i sina satsningar mot partnervåld.
Men någonstans måste man ju börja. I Skellefteå kan det lämpligen göras med att säga ja till Alliansens motion.