Miljöpolitik är för viktigt för att lämnas åt vänstern.
Det är utgångspunkten i boken ”Miljöpolitik för moderater” (Fores) av den marknadsliberala skribenten Mattias Svensson.
Det har han alldeles rätt i.
Inte för att alla vänsterförslag är dåliga eller tillväxtfientliga, utan för att miljöfrågan är vår tids största utmaning. Då håller det inte att stora delar av den politiska sfären lämnar walk over. Särskilt inte eftersom miljöpolitik inte handlar om höger och vänster. Det handlar om förnuft och känsla, som för länge sedan borde ha ersatt gamla tiders stolthet och fördomar.
De sistnämnda har Mattias Svensson förtjänstfullt ställt åt sidan, och i boken föreslår han åtgärder som borde kunna tilltala både högern och vänstern. För vad kan vara mer vänster än att höja koldioxidskatten, så att det svider ordentligt för företag som släpper ut växthusgaser? Och vad är borgerligare än att de nya pengarna som kommer in till statskassan används för att sänka inkomstskatterna, inte minst för låg- och medelinkomsttagare, genom så kallad grön skatteväxling? Det senare bland annat för att kompensera för att höjd koldioxidskatt inledningsvis leder till dyrare produkter, som på sikt förhoppningsvis blir billigare eftersom rätt utformade miljöregleringar gynnar klimatinnovationer.
Med det i bakhuvudet borde det vara svårt, ja snudd på omöjligt, för den miljömedvetna vänstern att vara emot ekonomisk tillväxt. För det är ingen hemlighet att det är den rikare delen av världen som vidtar flest åtgärder för att minska utsläppen. Inte enbart för att det är vår moraliska skyldighet, utan för att människor som svälter varken har tid, råd eller ork att prioritera miljöfrågan. På samma sätt är det ingen slump att i-länder klarar naturkatastrofer som följer av klimatförändringarna betydligt bättre än utvecklingsländer, mycket tack vare starkare infrastruktur.
Men att skyddet vid översvämningar och jordbävningar stavas robusta system, betyder inte att hela klimatomställningen måste bestå av ett enda mastodontprojekt. Här visar Mattias Svensson varför liberaler behövs i klimatdebatten.
Genom att ta fasta på den liberala traditionen, där stora visioner stundtals lyser med sin frånvaro, för att i stället rikta ljuset mot individen, öppnar Svensson för att lösningen på klimatgåtan inte nödvändigtvis kommer ovanifrån. Det är i själva verket mer sannolikt att svaret uppstår i den ständiga jakten på små förbättringar – de som formas när innovationer och engagemang samspelar med politiken.
Det är en intressant tanke som varken högern eller vänstern bör förkasta. Eller som det står i slutet av boken: ”Gröna och marknadsliberaler har all anledning att finna varandra. Inte för att bli ense om allt, men för att kunna driva fungerande lösningar på miljöområdet.”
Susanne Nyström