I Ljusdalstrakten och i Dalarna är läget fortsatt allvarligt.
Enligt inrikesminister Morgan Johansson (S) krävs det en ordentlig utvärdering när bränderna väl är släckta. Så sant som det var sagt.
Det hör till god ton att ministrar och andra ledande politiker besöker katastrofdrabbade områden. Det kan röra sig om allt från ministerbesök när livsmedelsföretaget Findus lade ner i Bjuv till att träffa räddningspersonal som kämpar med de pågående skogsbränderna.
Sålunda åkte statsminister Stefan Löfven (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S) båda till Ljusdal för att, som det brukar heta, bilda sig en uppfattning om läget. Även Moderatledaren Ulf Kristersson och KD-ledaren Ebba Busch Thor kände sig manade att besöka brandområdet.
Naturligtvis är det bra att ministrar och andra politiker engagerar sig. Media brukar annars vara bra på att påtala när så inte sker. Men samtidigt går det en tunn, tunn skiljelinje mellan vad som är engagemang och vad som är försök att vinna politiska poäng. Inte minst ett valår.
Det är lätt att konstatera: Sveriges beredskap var inte god, den var i varje fall inte tillräcklig. Ett förhållande som kan tacklas på många olika sätt. Det går till exempel bra att försöka plocka politiska poäng, men det går också bra att låta bli, att visa svenska folket att Sverige kan stå politiskt enat när krisen slår till.
Bränderna släcks inte snabbare för att moderater och socialdemokrater inlett ett ordkrig.
I fredagens Norran (20/7 2018) gick Beatrice Ask (M), talesperson i civilförsvars- och civilberedskapsfrågor, ut i en debattartikel i Norran tillsammans Edward Riedl, partikollegan från Umeå. Där konstaterades bland annat att ”Sverige behöver en regering som prioriterar vår krisberedskap – inte bara i ord utan även i handling.”
Det är inte svårt att hålla med.
Regeringens krishantering har inte imponerat.
Men var sak har sin tid.
På norran.se (25/7 2018) fick de båda moderaterna svar på tal av två av Västerbottens socialdemokratiska riksdagsledamöter, Helén Pettersson från Umeå och Isak From från Norsjö. De konstaterar att det inte är värdigt att ”plocka billiga poänger på form- och detaljfrågor, som moderaterna gör i sin debattartikel.”
Där kunde de ha stannat, men föll själva för frestelsen att plocka billiga politiska poäng. De fortsatte nämligen med att berätta hur duktig den socialdemokratiskt ledda regeringen är på krishantering och hur fel de båda moderaterna har.
Samtidigt som människor fått lämna sina hem, fritidshus brunnit ner och skogsägare blivit ruinerade passar Moderaterna och Socialdemokraterna på att inleda ett ordkrig. Undrar vad de drabbade tänker, hur de tycker att politikerna sköter krishanteringen.
Politisk pajkastning mellan de två största partierna i Sverige medan det fortfarande brinner för fullt imponerar inte. Hittills är faktiskt det enda som imponerat brandmännens insatser, alla frivilliga och hemvärnet som gör allt för att bekämpa elden.
Regeringens hantering av den största skogsbrandskatastrofen i modern svensk historia förtjänar självklart en plats i valrörelsen. Det är oppositionens ansvar och skyldighet att se till att den får den platsen. Men, som redan sagts, var sak har sin tid: att släcka bränder har sin, att utkräva politiskt ansvar sin.