Med jämna mellanrum hamnar skolmaten i fokus. Många gånger handlar det om kvaliteten på densamma, och om den råder det delade meningar – milt uttryckt.
Men lagom till julens frosserier i skinka, prinskorv, sylta, rödkål och sill har en annan, betydligt intressantare, diskussion initierats. Den om, och i så fall i vilken utsträckning, kommunerna i skolbespisningarna ska servera specialkoster av andra orsaker än rent medicinska.
Piteå kommun har länge erbjudit veganmat till de elever som valt bort animaliska livsmedel. Men från och med årsskiftet är det slut med det. Därmed ansluter sig Piteå till den linje som Skellefteå kommun redan drivit i ett par år: ingen specialkost utan läkarintyg.
Det är ett klokt ställningstagande.
För det är en uppgift som det offentliga varken kan eller ska ta på sig; att servera olika specialkoster till elever utifrån religiösa, etiska och kulturella skäl, framför allt när det i Skellefteås skolor alltid finns ett vegetariskt alternativ och ett salladsbord.
Jo, jag vet, det är stor skillnad på veganmat och vegetarisk kost. Veganer äter som bekant ingenting från djurriket, inga animaliska mjölkprodukter, inga ägg, men det borde inte vara omöjligt för skolköken att ersätta till exempel mjölk med havregrädde och i många fall hoppa över äggen.
Vegetarianer kan äta veganmat, men veganer kan inte äta vegetarisk.
Samtidigt kan skolan och skolköken omöjligt blunda för att allt fler väljer att äta veganskt eller vegetariskt – både i Sverige och i Västerbotten. Intresset för grönsaker och vegetarisk kost har ökat. Allt fler använder råvaror från växtriket som huvudingrediens.
Men även köttkonsumtionen har ökat, och med den både energiförbrukningen och utsläppen. Köttkonsumtionen har blivit en av våra allra största miljöbovar. Enligt FN påverkar djurhållningen klimatet ungefär lika mycket som alla bilar, flygplan, båtar och lastbilar tillsammans.
Långt bortom diskussionen om olika specialkoster, som inte är medicinskt motiverade, behöver kommuner, landsting och regioner, ja hela det offentliga Sverige, se över sina inköp, både vad gäller vad som köps in och från vem. Dyrare närproducerat och ekologiskt kött kan kostnadsmässigt kompenseras med att man köper in mindre.
Det hade både den egna hälsan och vår gemensamma miljö vunnit på.
Världscancerfonden råder den som vill minimera risken för cancer att inte äta mer än 300 gram rött kött, exempelvis tre hamburgare, i veckan och klimathotet är verkligt, det är ingenting som bara kan viftas bort.
Slutligen till dig som tror att diskussionerna om skolmaten är en ny företeelse – glöm det. När jag själv gick i skolan, på högstadiet, i början av 1970-talet matstrejkade vi i en hel vecka. Den nya matleverantören höll inte måttet – tyckte vi. Efter en veckas matstrejk fick vi tillbaka vår gamla skolmat och allting var frid och fröjd igen.
Det går att ha synpunkter på både gårdagens och dagens skolmat. Samtidigt är det någonting att vara stolt över. Det är faktiskt bara i Sverige och i Finland som grundskolematen är lagstadgad.