Debatten om skolans misslyckande blåstes åter till liv med Jonas Linderoths debattartikel på DN Debatt (25/7 2016). Där påstår professorn i pedagogik vid Göteborgs universitet att 1990-talets flummiga pedagogiska idéer, med elevers eget ansvar och arbete, är vad som ligger bakom dagens dåliga resultat i svensk skola.
Men var alla 1990-talets skolledare och lärare förblindade av de populistiska budskap som då framfördes?
Knappast. Inte mer än vad de är nu.
Skolan målas ofta upp som skild från samhället i övrigt. Debattörer pratar om traditionell syn på kunskap och undervisning som motsats till trendiga pedagogiska experiment.
Men skolans effektivitet går inte att förenkla till traditionell katederundervisning kontra moderiktiga pedagogiska rön.
Tvärtom. Skolreformer och läroplanen har alltid varit ett sätt att fostra den typ av medborgare som dess samtid kräver.
När grundskolan etablerades i Sverige på 1840-talet betonades kristna värderingar och lydiga elever med nationalistiska värden. Efter andra världskriget låg fokus på att skapa demokratiska medborgare och självständiga, kritiska elever. Därefter sades skolans uppdrag vara att fostra jämlika individer för ett integrerat samhälle.
När globaliseringen gjorde sig märkbar, med påverkan av EU och OECD, flyttades betoningen i stället över på ett livslångt lärande, marknad och anställningsbara individer. De senaste åren har vi, lika typiskt för vår tid, sett hur entreprenörskap växt sig starkare i skolan.
Man kan ha olika uppfattningar om idéerna bakom läroplanerna. Men det kan vara värt att reflektera över vilken typ av medborgare den senast debatten om skolan syftar till att fostra?
Skolan är inte, och har aldrig varit, skild från det samhälle den verkar i. Processen i vilken skolan formas av den samtid den befinner sig i, tycks i stället gå allt snabbare. Ansvaret för stora delar av uppfostran har överförts till skolan. Samtidigt har, något paradoxalt, skolans samverkan med föräldrar och närsamhälle blivit ett krav.
Föräldrar uppmanas att tycka till om undervisningsformer, aktiviteter och betygsättning. Något som, enligt Arbetsmiljöverket, skapar stress, vantrivsel och frustration hos lärare och rektorer. Det finns anledning att tro att denna samverkan gör svängningarna i skolan något snabbare.
Skolans negativa utveckling beror inte på att några flummiga pedagogiska idéer lyckats få fäste eller inte. Det handlar om de värden vi och vår tid själva för fram.