STOCKHOLM 20101220 En hand hÂller i en skolkrita och skriver p en skoltavla Foto Erik MÂrtensson / SCANPIX / Kod 10400
Den rödgröna regeringen har haft en minst sagt knackig start.
Hur mycket som är självförvållat, och hur mycket som är avhängigt en sakpolitiskt principfast borgerlig opposition råder det delade meningar om.
Samtidigt måste man konstatera att regeringens sätt att försöka nå blocköverskridande överenskommelser ter sig rätt märklig. Först gör Socialdemokraterna och Miljöpartiet upp – ibland tillsammans med Vänsterpartiet – sedan vänder man sig till de borgerliga partierna. Då finns det liksom inte så mycket kvar att förhandla om.
Nu senast illustrerat av regeringens försök att nå en överenskommelse med Alliansen kring skolpolitiken. På DN Debatt (5/1 2015) skickar utbildningsdepartementets tre ministrar – Gustav Fridolin (MP), Helene Hellmark Knutsson (S) och Aida Hadzialic (S) – ut en förhandlingstrevare. Men först efter att (enligt Alliansen) ha rivit upp sexpartiöverenskommelsen om villkoren för friskolor och slagit fast att betyg från årskurs fyra, som Alliansen vill införa, inte är aktuellt.
Så även om regeringen och Alliansen är överens om att de faktiskt är överens om ganska mycket i den svenska skolan så är de lika överens om att de inte är överens i alla skolfrågor. Utspelet från utbildningsminister Gustav Fridolin och kompani ska kanske främst ses som ett försök att undvika ett nederlag i betygsfrågan i riksdagen. För förutom Alliansen har även Sverigedemokraterna sagt sig vara för betyg för fjärdeklassare.
Trots att det finns frågor inom skolpolitiken där förutsättningarna för blocköverskridande överenskommelser är minst sagt begränsade, och trots att Ulrika Carlsson, Centerpartiets skolpolitiska talesperson, anser att det saknas förutsättningar för en bred politisk överenskommelse om skolpolitiken, och trots att Christer Nylander, Folkpartiets dito, bara vill samarbeta kring ”bra saker”, som karriärmöjligheter för lärare, så bör Alliansen ta emot den utsträckta handen. Om inte annat så för att se vad rödgröna skolpolitiker har att erbjuda, hur långt de kan sträcka sig.
Därmed inte sagt att de borgerliga partierna direkt eller indirekt ska stödja en rödgrön politik, mer än vad de vill och kan och vad som sagts och lovats i decemberöverenskommelsen.
För att det demokratiska spelet ska fungera är det viktigt att oppositionen är just en opposition. Samförstånd, kompromisser och uppgörelser i all ära, det är en del av den svenska politiska traditionen, men väljarna måste också äga visshet om att svensk politik inte bara består av samförståndets mittfält, utan att det i vissa frågor finns en knivskarp konflikt mellan höger och vänster.