Foto: Mikael Bengtsson
Det är bra med målsättningar, med visioner, hägrande i fjärran.
Särdeles bra måste det vara för en politiker vars argument börjar tryta. De kan alltid hänvisa till något luddigt mål, i Skellefteås fall befolkningsmålet, att det ska bo 80 000 invånare i kommunen 2030.
Och då kan det handla om allt från resecentrum och kulturhus via fastighetsaffärer till innovationsråd och den pågående utställningen ”Ge plats”, som handlar om könsnormer och könsidentiteter. Mångfald och ett öppet samhälle bidrar till dess framgång, utveckling och tillväxt.
Mycket som kommunen gör är bra, men det finns också sådant som är mindre bra och sådant som är rent ut sagt bedrövligt. Till den sistnämnda kategorin hör de statliga traineejobben, Socialdemokraternas mirakelmedicin som skulle hjälpa unga arbetslösa och utrikes födda att ta klivet in på arbetsmarknaden.
Skellefteå har inte lyckats bidra med ett enda av de 125 traineejobb som skapats i Sverige.
Det integrationsråd som skapades i Skellefteå för drygt ett år sedan har varit lika framgångsrikt – inte ett enda jobb har man lyckats skaka fram.
Heder år kommunalrådet Maria Marklund (S) som i dagens Norran konstaterar att det integrationsarbete som bedrivs är ett misslyckande för kommunen. Att tala klarspråk är en gåva som inte är alla politiker förunnat. Men samtidigt måste självkritik följas av både mått och steg.
Ska Skellefteå ha någon som helst chans att nå befolkningsmålet krävs det inflyttning, från när och fjärran, det krävs arbetstillfällen och någonstans att bo. Att kommunens integrationsarbete i den kontexten fungerar så illa är oroväckande.
Utställningen ”Ge plats” på gågatan är tänkt att slå hål på de traditionella könsnormerna. Eller ta död på myten om den norrländske mannen som en tjuvjagande och hembrännande ensling.
Öppenhet står mot fördomar och slutenhet.
Att det är en utställning som provocerar märks i kommentarsfälten på norran.se.
Öppenhet har att göra med sådant som migration, handel, kultur, forskning och det övergripande ekonomiska systemet. Men det har också att göra med tolerans, medkänsla och empati. För den som har följt debatten är det lätt att konstatera att den svenska öppenheten är under attack.
Det handlar om att se människan som en individ med egna, unika egenskaper snarare än som en del av ett kollektiv.
Om inte riskerar vi att bli utestängda från världen i övrigt.
Det är en modig utställning. Att diskutera traditionella könsroller i det offentliga rummet är ingenting som kommuner brukar ägna sig åt. Det är diskussioner som har för vana att föregå i konsthallar och föreläsningssalar där företrädesvis likasinnade samlas.
Skellefteå kommun har många svåra val och prioriteringar att göra på vägen mot 80 000.
Men det är inte bara kommunen som måste välja, det måste dess invånare också; om man vill verka för att bli en varm, välkomnande och öppen kommun eller en kall, ogästvänlig och sluten. En kommun där alla får plats, oavsett kön, etnicitet, funktionsnedsättning, klädstil, ålder, hudfärg, inkomst, kroppsbyggnad, sexuell läggning, religion eller politisk åsikt. Eller en där vissa stängs ute.
Det valet borde inte vara speciellt svårt att göra.
I varje fall inte om det någonstans i fjärran finns ett mål att sträva mot, 80 000 invånare 2030.