Ingen svensk kommun har i modern tid varit med om det som nu krävs av Skellefteå i form av en massiv nybyggnation av bostäder, infrastruktur och utökad kommunal service.
Länge såg det ut som om Northvolts intresse för Skellefteå var för bra för att vara sant.
Men efter onsdagens besked om säkrad finansiering för den första produktionsfasen är frågan snarare om det är för bra för att Skellefteå ensamt ska kunna hantera etableringen.
Det är inte osannolikt att batterifabrikens expansion, som innebär massiva förändringar för Skellefteå, även kommer att kräva statligt engagemang – utöver regionens inblandning. Alla aktörer måste dra åt samma håll: Kommun, region, länsstyrelse, näringsliv, EU, universiteten och regeringen har att gemensamt ta sig an en uppgift av historiska proportioner.
Siffrorna talar sitt tydliga språk: Batteriproduktionen ska räcka till 200 000 till 300 000 bilar. Mellan 2022 och fem år framåt är orderböckerna fyllda. Det talas om 10 000 nya jobb och 7 000 nya bostäder. Och snabbt ska det gå. Redan 2021 ska produktionen av litiumbatterier vara i gång.
Farten är hisnande – behoven likaså.
Därför är det viktigt att ta ett djupt andetag.
Glädjeruset över etableringen kommer den närmaste tiden troligtvis att förbytas i bekymmersamt rynkade pannor hos politiker och tjänstemän. Även om kommunstyrelsens ordförande Lorents Burman (S) jämför beskedet med när guld hittades på Fågelmyran 1924 är det viktigt att ta sig an en historisk stadsutveckling med nykter förväntan.
Ett västerbottniskt Klondyke i all ära, men en kommun är fortfarande en kommun och måste som sådan fortsätta leverera redan existerande välfärd – samtidigt som växtvärken hanteras så smärtfritt som möjligt. Lägg därtill existerande lagar och regelverk kring nybyggnationer med förseningar som kan skapa många målkonflikter och frustrerande etapper.
Låt oss vara tydliga med vad som komma skall: Ingen svensk kommun har i modern tid varit med om det som nu krävs i form av en massiv nybyggnation av bostäder, infrastruktur och utökad kommunal service. Detta i tider med inte bara större krav på hållbarhet och klimatanpassade byggnader utan även på gröna byggtekniker och klimatvänliga materialval.
Det som byggs nytt ska även kvalitetssäkras.
Risken för en alltför snabb byggnation, utan bestående estetiskt värde, är uppenbar. Skellefteå får inte förfulas med generiska, anonyma boxhus enkom för att leverera väggar med tak.
Människor ska inte bara bo och arbeta i Skellefteå. De måste även kunna leva här. Det innefattar rätten till att inte utsättas för arkitektoniskt tvivelaktiga prefab-konstruktioner.
Skellefteå kommer under den närmaste tiden att bli något av en experimentverkstad i konsten att effektivisera och expandera på vad som i praktiken måste anses vara nolltid.
Kommunens göranden och låtanden kommer att nagelfaras. Kunde mer ha gjorts för att dimensionera den kommunala organisationen för en snabb expansion? Troligtvis, ja.
Det vi i praktiken talar om är en grön, högteknologisk nyindustrialisering.
Det är dags att ställa in sommarsemestrarna för kommunens tjänstemän och politiker. Här finns en framtid som ska formas, och en stad som med litium skall byggas.
Csaba Bene Perlenberg