2003 tillsätter S–regeringen Persson ansvarskommittén med uppdrag att bland annat utreda regional indelning och organisering. Tanken var att landsting skulle slås samman och ge starka regioner. Fyra år senare överlämnas slutrapporten till statsrådet Mats Odell (KD).
Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland skulle bilda region. Men så blev det inte. Regionalt bytänkande har gjort att förhandlingarna i princip står och stampar på samma plats som de gjorde för snart tio år sedan.
2008 bildas Region Västerbotten med ansvar för regionala utvecklingsfrågor. Men bytänkandet fortsatte. I princip all verksamhet centraliserades till Umeå. Umeå fick jobben och kringjobben. Länets övriga kommuner fick snällt vara med och betala. Det här i Norrland så hårt kritiserade Stockholmsperspektivet i rikspolitiken riskerar att förvandlas till ett Umeperspektiv i regionalpolitiken. Det är, precis som Centerpartiets gruppledare Daniel Öhgren konstaterade vid tisdagens kommunfullmäktigesammanträde i Skellefteå, inte oväsentligt var kontoret ligger.
Folkpartiet i Skellefteå tillhör organisationens skarpaste kritiker. Ett antal motioner har inte gett något synligt resultat. Region Västerbotten har varken demokratiserats eller decentraliserats. ”Vi kommer inte att kräva utträde nu”, konstaterade Folkpartiets gruppledare Andreas Westerberg, ”men händer ingenting får fullmäktige ta beslut om vi ska vara med eller inte.”
Det är inte svårt att förstå den frustration som så många fullmäktigepolitiker känner när Region Västerbotten kommer på tal. Däremot är det svårt att förstå den undfallenhet som Socialdemokraterna – med stöd från Miljöpartiet – visat i den här frågan. Nu ska det förvisso bli nya förhandlingar mellan Skellefteå kommun och Region Västerbotten, och regionrådet Erik Bergkvist (S) ska försöka blåsa liv i de avsomnade fyrpartssamtalen om en norrländsk storregion. Chanserna att lyckas är på förhand försvinnande små.
Lek med tanken att överläggningarna om en utveckling av regionförbundet inte leder någonvart och att Folkpartiet gör verklighet av sitt hot att låta fullmäktige avgöra frågan. Då gäller det för Andreas Westerberg & Co. att inte bara kräva utträde, utan också ha en hållbar plan B för hur kommun och region ska agera om (mot förmodan) fullmäktige går på Folkpartiets linje.
Fotnot: Kommunfullmäktigeledamoten Micaela Molin (M) jobbar som kommunikatör på Region Västerbotten. Hon borde naturligtvis ha anmält jäv när Folkpartiets motion om utträde ur Region Västerbotten behandlades.