Gruppen unga företagare har fått allt större uppmärksamhet.
Förutom satsningar och program för att öka ungas entreprenörskap visar rapporter att företagsfrämjande aktörer anpassat sin marknadsföring och avsatt personalresurser för att passa just unga företagare bättre.
Det är bra. Det är de unga företagarna som ska skapa framtidens arbetstillfällen.
Men ivern att stödja unga entreprenörer tycks ske på bekostnad av de äldre.
I Västerbotten varnas det för att tiotusentals arbetstillfällen kan komma att försvinna när en stor del av företagarna närmar sig 65. Olika projekt har försökt mäkla ihop äldre företagare, som vill sälja, med yngre, redo att ta över.
Det finns exempel på när det har fungerat bra. Men det finns också trender som gör sådana matchningar svåra. En av dessa är att yngre vill starta egna företag och i andra branscher än i de företag som säljs.
Tillväxtverket visar att unga motiveras av att förverkliga sina egna affärsidéer. De tycker det är enkelt att starta nytt och att ordna kapital för att göra det. Unga tenderar också att starta företag i relativt nya näringar, som kulturella och kreativa, PR och reklam.
De företag som säljs av äldre bygger, per automatik, på någon annans idé. De är ofta i andra näringar än i de ovan nämnda. Dessutom visar statistik att äldre företagare vill fortsätta vara företagare.
En studie av forskarna Carin Holmquist, Handelshögskolan i Stockholm, och Elisabeth Sundin, Linköpings universitet, visar att de äldre företagarna har blivit fler.
Företagare vill driva sin verksamhet längre än till 65, inte för att de inte kan sälja, utan för att de vill fortsätta. Dessutom blir antalet personer som startar företag i 65–67-årsåldern fler. Betydelsen av entreprenörskap verkar också öka över tid. För personer som är äldre än 73 år är företagande den dominerande sysselsättningsformen.
Det innebär att äldre företagare vill fortsätta bidra till arbetskraftsdeltagande och tillväxt.
I och med att offentliga insatser bygger på idén att äldre företagare är problemet och att yngre är lösningen finns det inga insatser, eller offentligt stöd, riktat till äldre.
Den ovan nämnda studien visar också att kunder, leverantörer och finansiärer är skeptiska till äldre företagare. De har också svårare att låna pengar och få investeringar.
Intresset för hur äldre entreprenörer kan bidra till välfärden och arbetskraften är i stort sätt lika med noll. Vilket är synd. Om företagande bland äldre i stället skulle uppmuntras hade de kunnat vara fler.
För några år sedan gjordes ett pilotprojekt i Stockholm som syftade till att ta vara på kompetensen och idérikedomen hos äldre entreprenörer med idéer riktade direkt till den äldre delen av befolkningen. Utvärderingen visade att det ledde till att fler innovativa affärsidéer riktade mot äldre blev verklighet.
Att ta vara på äldres företagsamhet, vid sidan av de yngres, innebär att den totala mängden företag, och därmed också antalet arbetstillfällen, kan öka. Det kan också innebära fler idéer som bidrar till välfärd och konkurrenskraft.
I en region med många äldre entreprenörer borde deras inneboende potential uppmärksammas och utnyttjas mer. Men i stället går vi miste om de möjligheter som fler, både yngre och äldre, företagare faktiskt kan innebära och bidra med.