STOCKHOLM 20141023 Finansminister Magdalena Andersson promenerar frÂn Rosenbad till riksdagshuset med statsbudgeten fˆr 2015. Foto Janerik Henriksson / TT kod 10010
Förr om åren var budgetpropositionen omgärdad av ett omfattande hemlighetsmakeri. Nuförtiden är det mesta känt i förväg. Den nya rödgröna regeringen har bjudit in till tårtkalas nästan dagligen i två–tre veckors tid, delat ut några miljoner här, ett par miljarder där.
Det finns vinnare och förlorare. Sett till den egna plånboken är de som tjänar mer förlorarna, de som tjänar mindre vinnarna, det vill säga gammal, klassisk socialdemokratisk politik, att ta från de rika och ge till de fattiga. Att taket i arbetslöshetsförsäkringen och underhållsstödet höjs är bra, att pensionärerna får sänkt skatt likaså.
Sverige ska inom sex år ha lägst arbetslöshet i EU. Det var Stefan Löfvens besked när han öppningstalade på Socialdemokraternas partikongress i Göteborg i april förra året. I dag ligger arbetslösheten en bit under EU-genomsnittet.
Frågan är bara hur målet ska nås. Insatser för att minska arbetslösheten är alltid välkomna, oavsett politisk färg. Men samtidigt som nuvarande regeringen satsar nästan åtta miljarder kronor på ett jobbpaket gör man det till exempel dyrare för företag att ha unga och seniora medarbetare anställda. De olika skattehöjningarna för företagen beräknas dra in 20 miljarder kronor till statskassan. I satsningar räknat går bekämpningen av arbetslösheten går i år 12 miljarder back.
Det finns sådant som är bra i den nya regeringens första budgetproposition, men också en hel del som är mindre bra. Det politiska betyget på finansminister Magdalena Anderssons (S) arbete sätts i samband med omröstningen i riksdagen. Sverigedemokraterna har ännu inte bestämt sig, det hela avgörs av vad allianspartierna kommer med i sin budget, säger partiets ekonomisk politiske talesperson Oscar Sjöstedt. Varken Moderaterna eller Folkpartiet vill gå in på om de tänker försöka bryta ut enskilda förslag för att stoppa dem. De håller dock öppet för den möjligheten.
Förmodligen ska det ses mer som ett hot än ett löfte. Praxis är att budgeten antas eller förkastas i sin helhet. Att S och övriga oppositionspartier frångick den principen när Anders Borg (M) lade fram sin sista (?) budget för ungefär ett år sedan behöver inte betyda att Alliansen gör likaledes. Att anta eller förkasta en budget i sin helhet är mer eller mindre en förutsättning för att en minoritetsregering, oavsett färg, ska kunna regera.
Noterbart: Först meddelade finansministern att det var tomt i ladorna, att de offentliga finanserna är i uselt skick. Sedan lägger hon en budget där statens ekonomi beräknas gå med 32,6 miljarder kronor i underskott. Med hennes egen retorisk är ladorna nu på väg att monteras ner.