Foto: Jessica Gow/TT
Det är en ruggig historia som rullats upp vid Skellefteå tingsrätt.
En kvinna bosatt i Skelleftetrakten har stått åtalad för att under flera år misshandlat, hotat och kränkt sina barn. Åklagaren Jonas Fjellström har yrkat på fängelse i två och ett halvt år, rejält över minimistraffet för grov fridskränkning.
I samband med att denna ruggiga historia rullas upp visar sig en annan ruggig historia. En historia om ett samhälle som sviker barnen, en socialtjänst som missbedömt varningssignalerna och en polisorganisation som tog över ett år på sig för att slutföra förundersökningen.
Varför sviker samhället barnen?
Varför väntade till exempel socialtjänsten i Skellefteå i tre år innan den agerade?
Varför finns det snabba polisiära utredningsresurser till knivskärningar och knarkhärvor men inte när det handlar om barn som far illa?
Devalveringen av människor som behöver samhällets hjälp har pågått länge. Gamla får inte plats på äldreboenden, får duscha en gång i veckan, kommer kanske ut på promenad en gång i månaden. Barn och ungdomar på glid får inte den hjälp de har rätt till och behöver.
Barn- och ungdomspsykiatrin i Västerbotten är ökänd för sina långa väntetider.
Det är skamligt av ett välfärdssamhälle att inte ställa upp för dem som behöver samhällets hjälp. Men det är faktiskt lika skamligt att inte ställa upp för dem som har till uppgift att värna de allra svagaste och mest oskyddade.
Socialtjänsten i många kommuner går på knäna, den är underbemannad, beroendet av hyrpersonal ökar. Fackförbundet Vision har slagit larm. För döva öron. Allt fler sjukskrivs på grund av stress.
Samtidigt är det kris inom polisen: Resursbrist, omorganisation och poliser som slutar. Den har inte varit så här dåliga på att lösa brott på 16 år. Åklagare slår larm om att det tar för lång tid att utreda allvarliga brott. Bland annat har viktiga förhör med barn blivit liggande.
Anna Grönroos är polisutredare i Skellefteå: ”Jag anser att det inom polisledningen finns en okunskap och ett ointresse för att utreda den här typen av brott. Brotten har låg status inom polisen”, säger hon till Norran (7/12 2016).
Gjort är gjort och kan aldrig göras ogjort. I fallet som nu prövas vid Skellefteå tingsrätt finns många förlorare.
Socialtjänsten i Skellefteå: ”Det händer att vi vid enstaka tillfällen gör felbedömningar, men i de allra flesta fallen görs en korrekt bedömning. /…/ Jag kan aldrig garantera att vi gör rätt i alla ärendena”, säger Pär Åhdén, chef för individ- och familjeomsorgen.
Alla mår nog inte jättebra på socialkontoret just nu, men de är också bara människor. Förhoppningsvis har man lärt sig någonting av vad som hänt, eller rättare sagt skulle ha hänt men inte hände.
Polisen i Västerbotten: ”När det ska utredas knivskärningar, grova jaktbrott eller narkotikahärvor, då finns det resurser att tillgå inom polisen i Västerbotten. /…/ Men när flera barn misstänks ha utsatts för våld och hot under flera år finns aldrig de resurserna”, säger Anna Grönroos.
Det är inte acceptabelt när vi vet att barn som en gång fått stryk ofta fortsätter att slåss själv. När vi vet att risken är stor att den som fått lära sig att problem löser man bäst med våld, själv kommer att ta till knytnävarna.,
Så varför sviker samhället barnen?
Det är många som blir svaret skyldig; hela vägen från politiker på riksdags-, landstings- och kommunnivå, via polisen till socialtjänsten.