8 000 personer. Det är enligt beräkningarna så många som behövs för att en kommun ska överleva. Var sjätte svensk kommun ligger redan under den gränsen och fler lär det bli. De senaste fyra decennierna har befolkningen minskat i nästan hälften av våra kommuner. Sverige är det land som urbaniseras fortast i hela EU.
När människor söker sig till storstäderna får landsbygden problem. Allra trögast går kommuner som Ljusnarsberg, Bräcke, Åsele, Arjeplog och Malå. Laxå var, som första kommun, nära konkurs redan vid millennieskiftet. Laxås vägar ligger gropiga och butikslokalerna gapar tomma. Där finns fler begravningsbyråer än mataffärer.
Så hur lyder receptet för att snabbast döda en kommun?
Fatta så många ogenomtänkta beslut som möjligt. Motarbeta lokalt företagande, håll alla unga och välutbildade borta. Stäng dagis och skolor för att avskräcka barnalstrande. Målet är en befolkning med många gamla som försörjs av folk med låga inkomster. Låt puttra.
I Laxå har nu befolkningen äntligen ökat. Det kommunala bostadsbolaget går med vinst för första gången på många år. Det beror på att man fått en vitamininjektion i form av 250 invandrare med permanenta uppehållstillstånd. Många från Syrien, en hel del av dem akademiker. Utmaningen blir att få de nytillkomna att vilja stanna.
I en intervju med Dagens Nyheter förra veckan öppnade civilminister Ardalan Shekarabi (S) för att slå samman kommuner. Han gjorde det försiktigt, på politikervis, genom att antyda att man borde ”tillsätta en utredning”. Men i en rundfrågning visade sig de andra riksdagspartierna vara skeptiska (24/7).
Flera av dem pratar hellre om att satsa på bättre infrastruktur och att se till att hela landet har tillgång till bra mobilnät och bredband. Det är nödvändiga åtgärder alldeles oavsett, men de räcker inte. Och somliga förslag är direkt dåliga, särskilt då Vänsterpartiets idé om statliga landsbygdsbidrag.
Hela Sverige ska leva, det upprepas gång på gång. Men bidrag är inte liv, det är konstgjord andning. Sammanslagningar skulle vitalisera kommunerna på ett mer hållbart vis. Nog skulle makten hamna några mil längre bort från folket. Men demokratin förlorar även på att vissa kommuner inte kan erbjuda den välfärd invånarna har rätt till.
De ängsliga och kritiska kan med fördel snegla söderut, mot vår granne Danmark. Där slog man för åtta år sedan samman kommunerna så att de alla fick ungefär 40 000 invånare var. Inte bara har mätningarna visat att man sparat in pengar på minskad administration, kommunerna har dessutom blivit både effektivare och rikare.
Kanske tanken på nya gränsdragningar känns ovan. Men städer, orter och byar kommer ligga kvar där de alltid legat; den enda egentliga skillnaden vore att resurserna skulle fördelas mer rättvist. Sverige består trots allt av summan av alla sina små landsdelar. Därför är kommundöden inte en lokal fråga, utan något som angår oss alla.
Lisa Magnusson