Om profetiorna slår in behöver Socialdemokraterna i Skellefteå söka stöd för att nästa mandatperiod kunna genomföra sin politik.
Inte ens ledande S-företrädare tror på fortsatt egen majoritet. Då ligger det nära till hands att söka en röd eller rödgrön uppgörelse, formell eller informell. Det innebär att Vänsterpartiet och/eller Miljöpartiet kommer att få större möjligheter att påverka.
Med 9,16 procent av rösterna var Vänsterpartiet mycket nära att bli näst största parti i kommunfullmäktige. När rösterna räknats hade Moderaterna fått drygt 350 fler.
Kommunlistan toppas även den här gången av Agneta Hansson. Vänsterpartiet brukar stoltsera om att vara ett feministiskt parti, så även i det lokala kommunpolitiska programmet ”Ett Skellefteå för alla!”. Deras kommunlista innehåller 29 namn, 18 av dem är kvinnor.
Vänsterpartiet har medvind i opinionen. I SVT/Novus juli-mätning når partiet 10,1 procent, det högsta stödet på tolv år. Om den medvinden även når Skellefteå är det ingen omöjlighet att Vänsterpartiet blir näst största parti.
Om Socialdemokraterna väljer rött före grönt har Vänsterpartiet skaffat sig en gynnsam förhandlingssits. Kanske inte vinna de stora segrarna, men ett antal små, ideologiskt viktiga frågor som att förskolor ska ha tillgång till genuspedagoger, busskort för alla gymnasieelever och att HBTQ-certifiera kommunens verksamheter.
Hur ska man då sammanfatta Vänsterpartiets kommunpolitiska program?
Här finns lite till alla. Gracerna är väl utspridda. Ur den aspekten ligger substantivet vänsterpopulism ligger nära tillhands. Problemet är att partiet inte berättar hur alla reformer ska finansieras. Ta bara en sådan sak som sex timmars arbetsdag med bibehållen lön samtidigt med högre bemanning inom exempelvis äldreomsorgen.
En löneökning på 20 procent.
Tacka och ta emot och njut av ledigheten.
På riksplanet hade en sådan reform uppskattningsvis kostat hundratals miljarder kronor att genomföra. Hur mycket den hade kostat i Skellefteå är svårt att säga, men gratis är det inte. På något konstigt sätt menar dock Vänsterpartiet att det hela ska betala sig självt. Här luktar det en rejäl skattehöjning.
Men samtidigt som Vänsterpartiet fast förankrat i den ideologiska myllan är det ett parti som stundtals kan överraska. Som när kommunfullmäktige skulle avgöra om delar av fotvården skulle läggas ut på entreprenad eller förbli i ”tryggt” kommunalt förvar.
Gruppledaren Agneta Hansson äntrade talarstolen och menade att det bästa för de som använder sig av fotvård vore att ge de privata utförarna en chans. Att de skulle kunna göra det lika bra som de kommunala, eller till och med bättre.
Men sådana snedsteg från den ideologiska stigen är dock ovanliga.
Om Skellefteås socialdemokrater väljer rött, alltså Vänsterpartiet, ska det bli intressant att se vad de kan få igenom i förhandlingarna med Socialdemokraterna.
Hur som helst blir det svårt för Vänsterpartiet att förklara för väljarna hur det hela ska gå till, hur partiets politik ska kunna genomföras i verkligheten.