Om statsminister Stefan Löfven (S) är en Volvo 245 av 1992 års modell så är Skellefteås kommunalråd Lorents Burman en Volvo V60.
Båda är pålitliga, i det här fallet ideologiskt, men lite småtråkiga. Skillnaden är att medan den ena Volvons motor hackar så går den andra som tåget. Medan Socialdemokraterna på riksplanet är på väg mot ett katastrofval – knappt 25 procent enligt Svensk väljaropinion – puttrar S framgångsrikt på här i Skellefteå.
Och har gjort så i minst ett mannaminne.
Historiskt sett är det partiet som format Skellefteå, snarare än att det är kommunens utveckling som format partiet. Under senare år har S dock gjort en försiktig högersväng. Det som syntes vara omöjligt under Bert Öhlunds dagar blev helt plötsligt möjligt under Lorents Burmans.
Utförsäljningen av de 1 141 Skebo-lägenheterna till Nordhalla, för att kunna investera i nyproduktion, är det tydligaste tecknet. Att partiet välkomnar Internationella Engelska Skolans etablering i Skellefteå är ett annat. För inte så länge sedan sa S per automatik nej till alla friskolor som ville etablera sig i kommunen.
Pragmatismen har fått större utrymme.
Men självklart behöver mycket mer göras för att alla stolta framtidsvisioner ska bli annat än bara visioner: Företagsklimatet behöver förbättras, utmaningsrätt införas, de kvinnliga företagarna måste bli fler och kommunen ska inte konkurrera med privata företag. Det måste satsas på vård, skola och omsorg, på infrastrukturen.
Socialdemokraterna i Skellefteå går i sedvanlig ordning fram med två listor: Skellefteå norra innehåller 41 namn, 21 är män och 20 är kvinnor och toppas av kommunalrådet Lorents Burman. Skellefteå södra innehåller 40 namn, 22 är män och 18 är kvinnor och toppas av kommunalrådet Maria Marklund.
Bland mycket annat vill S anställa fler lärare, förskolelärare och barnskötare, påbörja byggandet av ett nytt vård- och omsorgsboende, påbörja byggandet av en ny bro och förbereda Norrbotniabanans anslutning med resecentrum, arbeta för fler företagsetableringar och stödja nyföretagande och start ups.
Men det finns också sådant som Socialdemokraterna inte vill: Den kommunala kärnverksamheten ska inte konkurrensutsättas.
Om profetiorna slår in behöver Socialdemokraterna i Skellefteå söka stöd för att nästa mandatperiod kunna genomföra sin politik. Frågan är om partiet söker det hos Vänsterpartiet och Miljöpartiet eller både och. Eller om inviter skickas ut i riktning mot den borgerliga alliansen.
Med egen majoritet har det varit ganska lätt för socialdemokratin att definiera sin politiska huvudfiende. Det har varit de borgerliga partierna. Höger-vänster-dimensionen har understrukit det och varit enkel för politiker och väljare att förhålla sig till.
Men svensk politik är inte längre en endimensionell historia där det räcker att hitta en konfliktlinje mellan vänster och höger. Med de populistiska och nationalistiska strömningar som vinner mark måste också ledande politiker på det lokala planet ta hänsyn till den så kallade GAL-TAN-dimensionen, förenklat uttryckt konflikten mellan ett liberalt och ett konservativt, nationalistiskt samhälle. Det är en dimension som rymmer betydligt mer än bara frågor kring invandring och integration.
Det är en debatt som Sverigedemokraterna kommer att vilja föra.
Men också en debatt som socialdemokratin, och övriga partier i fullmäktige, måste ta.