Ibland kan kommunfullmäktigesammanträden vara rätt trista och enformiga tillställningar.
Ibland är de riktigt intressanta.
Det är främst när det finns klara och tydliga politiska, gärna ideologiska, skiljelinjer, när argumenten inte i alltför stor utsträckning samlas kring ett politiskt mittfält.
I tisdags var det kommunfullmäktigesammanträde i Skellefteå. Noterbart är att när Skebos försäljning av drygt 1 100 bostäder diskuterades ägnade sig vanligtvis högerpopulistiska sverigedemokrater åt en retorik som vore den hämtad från Vänsterpartiets valmanifest, medan V argumenterade som vore man ett borgerligt parti. SD ville inte att Skebo skulle sälja medan Hans-Eric Wallin (V) tyckte att det kunde man gott göra, och varför inte sälja ut ännu lite mer av allmännyttan.
En annan intressant punkt på dagordningen var Andreas Löwenhööks (M) interpellation om det lämpliga i att bygga 83 parkeringsplatser i direkt anslutning till Nordanåområdet.
När olika trafiklösningar (dit hör parkeringsplatser) diskuteras tycks det inte bara finnas ett miljöparti i fullmäktige, utan sex: Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Om man bortser från strandpromenaden finns det inte många sammanhängande centralt belägna grön- och/eller strövområden i Skellefteå. Därför är Nordanåområdet/Bonnstan, med sina kyrkstugor, ett så viktigt inslag i stadsmiljön, ett område värt att bevara så intakt som möjligt.
Parkeringsplatserna behövs, konstaterade kommunalrådet Lorents Burman (S), och poängterade att Science center är tänkt att ligga där.
Det är svårt att säga emot. Ska Science center ligga på Nordanå behövs parkeringsplatser. Frågan är snarare om det nödvändigtvis måste vara en ytparkering. Varför inte bygga ett parkeringshus i stället, ovan eller under mark. Biltrafiken blir förvisso kvar, men ingreppet i själva miljön blir mindre, mer yta kan bevaras för rekreation.
Vad som ska hända med Nordanåområdet är en fråga som hamnat lite i skymundan i skuggan av brodebatt, resecentrum och kulturhus. Det borde den inte ha gjort. Vilka grönområden som ska bevaras, och vilka nya som ska skapas när Skellefteå växer är en fråga som inte får glömmas bort.
Sammantaget handlar det om ett vägval. Bilen kommer att vara viktig även i framtiden, inte minst för alla som bor utanför centralorten. Men frågan är för vem staden först och främst är till för; människan eller bilen. Det är ett vägval som borde genomsyra alla beslut som kommunens politiker tar på vägen mot 80 000 invånare.