När kommunalt ägda bolag som Skellefteå Kraft tecknar privata sjukvårdsförsäkringar bidrar man till att konsolidera sjukvårdens A- och B-lag.
Att säga en sak och göra något annat.
Det blir lätt så när ideologi kolliderar med en krass verklighet.
Det har den gjort i Skellefteå. En frontalkrock. Det är inte första gången, och det lär inte bli den sista heller.
Detta har hänt: John Lapidus är forskare i ekonomisk historia vid Handelshögskolan i Göteborg. I en debattartikel i Expressen (22/9 2019) berättar han om hur merparten av Skellefteå Krafts medarbetare via privat sjukvårdsförsäkring ges möjlighet att gå före i vårdkön.
Det är i sig ingenting uppseendeväckande. Det är så sjukvården fungerar i dag. Många företag, däribland Norran, har tecknat mer eller mindre omfattande privata sjukvårdsförsäkringar för hela eller delar av sin personal. Det som är uppseendeväckande i fallet Skellefteå Kraft är kopplingen till politiken, till Socialdemokraterna.
Att säga en sak och göra något annat.
Det är kommunen som äger Skellefteå Kraft. Till 100 procent. Skellefteå Kraft ingår i kommunkoncernen Skellefteå Stadshus AB. Skellefteå Kraft har en politiskt tillsatt styrelse bestående av politiker, Alla styrelsemedlemmar, ombud och lekmannarevisorer har en politisk beteckning efter namnet. Socialdemokraterna är tillsammans med Vänsterpartiet i majoritet. Så är det även i Skellefteå Stadshus AB och i kommunfullmäktige, nämnder och styrelser.
Ett litet klargörande: Det här handlar inte om Skellefteå Krafts anställda, om någon form av avundsjuka, att de inte skulle ha gjort sig förtjänta av en sjukvårdsförsäkring. Alla som bor i Sverige borde ha rätt till en snabb och effektiv vård, utan vårdköer. Det borde inte behövas en privat sjukvårdsförsäkring för att få. Men verkligheten ser annorlunda ut, mycket annorlunda.
Det går även att ha betydande funderingar kring vad som är hönan och vad som är ägget. Om det var bristerna i den svenska sjukvården som skapade en marknad för privata sjukvårdsförsäkringar eller som det var de privata sjukvårdsförsäkringarna som skapade vårdköerna. Om detta råder det delade meningar.
Den här historien hade aldrig behövt bli en historia, i varje fall inte i Norran, om det inte varit för den socialdemokratiska dubbelmoralen. Att säga en sak och göra något annat. I Skellefteå har privata initiativ inom vård och omsorg motarbetats, kategoriskt och hittills inte utan framgång. Samtidigt som det är okej för ett kommunägt bolag att köpa privata sjukvårdsförsäkringar.
På så sätt skapar ett av de partier som högst och envisast proklamerat den svenska modellens förträfflighet, som med emfas tagit strid för sjukvårdslagens portalparagraf – att vården ska ges på lika villkor till alla – ett A- och ett B-.lag inom den svenska sjukvården.
Därför borde också den här ”affären” utmynna i ett klart och tydligt ställningstagande från den socialdemokratiskt ledda majoriteten i Skellefteå. Att man i fortsättningen på ett helt annat sätt än tidigare bejakar privata aktörer, inte bara när det gäller kulturhusbygge, gator och vägar, utan även inom hemtjänsten och olika former av vårdboenden.
Med beslutet att teckna privata sjukvårdsförsäkringar har Socialdemokraterna i Skellefteå mer eller mindre accepterat och fastslagit att den offentligt drivna sjukvården inte räcker till, att det behövs en komplettering. Det är en bra insikt. För det behövs. Nu gäller det för S att ta konsekvenserna av sitt agerande.