÷REBRO 2015-02-22 Kristdemokraterna behˆver en ny profil, nya personer och ny politik, sade den avgÂende KD-ledaren Gˆran H‰gglund i sitt sista stora tal som partiledare, p KD:s kommun- och landstingsdagar i ÷rebro p sˆndagen. Foto: Lars Larsson / TT / kod 10510
Musiken var väl vald. Till tonerna av Europes slagdänga ”The final countdown” gjorde Göran Hägglund entré. Och nog var det den sista nedräkningen alltid. Talet på Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar i Örebro var hans sista stora som partiledare.
Vill det sig illa för Kristdemokraterna gäller nedräkningen inte bara Hägglund utan även partiet. KD har successivt minskat sitt väljarstöd under hela 2000-talet och svaret på frågan varför väljarna inte strömmat till i den omfattning som många menar är fullt möjlig förblir obesvarad. Hägglund har, i egenskap av partiledare, funderat i elva år utan att komma gåtans lösning närmare.
Förmodligen är svaret så enkelt att de samhälleliga vindar som blåser över Sverige inte gynnar ett parti som Kristdemokraterna. Det har de inte gjort på länge. I en tid när allt fler ropar allt mer efter ett jämlikt föräldraliv känns vårdnadsbidraget, en av partiets hjärtefrågor, i otakt med tiden. Sak samma när det gäller motståndet mot att kvotera till bolagsstyrelser och att dela föräldraförsäkringen annorlunda än vad som görs i dag.
Så vad kommer nu, efter Göran Hägglund?
Partiet måste inte bara välja partiledare, man måste även välja väg.
Väljer man Ebba Busch Thor, kommunalråd i Uppsala, väljer KD en värdekonservativ väg.
Väljer man Acko Ankarberg Johansson, partisekreterare, väljer KD trygghet och tradition, en kristet social väg, som statsvetaren Magnus Hagevi vid Linnéuniversitetet uttrycker det. Hon har jobbat nära Göran Hägglund en längre tid.
Bakom huvudkandidaterna finns den ekonomisk-politiske talespersonen Jakob Forssmed (Stockholms län) och riksdagsledamoten Pernilla Gunther (Västra Götalands län). Vill man gå ännu längre i spekulationerna finns riksdagsledamoten Andreas Carlsson (Jönköpings län). Den förre civil- och bostadsministern Stefan Attefall och riksdagsledamoten Emma Henriksson (Stockholms län) har meddelat att de inte kandiderar.
Vem det än blir så har de en sak gemensamt: de vill förnya Kristdemokraterna. Det kan betyda mer fokus på brott och straff, på försvar, migration och integration, på jobb och ekonomi. KD ska bli modigare, tuffare, tydligare, tv-mäsigare.
Räcker det?
I sportens värld brukar ett tränarbyte ofta innebära en nytändning, det går bättre i några matcher med en ny röst i omklädningsrummet. I politiken behöver inte ett partiledarbyte per automatik innebära att en negativ trend vänds. Särskilt inte om det är som i Kristdemokraternas fall, att partiledaren är populärare än partiet.