Vi lever på lånad tid, eller rättare sagt på lånade förnybara resurser.
Nu i månadsskiftet juli–augusti har mänskligheten gjort av med årets kvot. Vi svenskar gjorde för övrigt slut på vår andel redan den 28 mars.
Sommaren 2018 blir en sommar att minnas. Det var sommaren då flera temperaturrekord slogs, när den extrema torkan ledde till missväxt, när skogen stod i lågor. Solen strålade från en i princip molnfri himmel dag ut och dag in.
Även om vi saknar heltäckande kunskaper om klimatsystemet är i stort sett alla klimatforskare eniga om att den accelererande klimatförändring vi ser i dag kommer från mänskliga aktiviteter. Den globala uppvärmningen är ett faktum. Sedan 1900-talets början har jordens medeltemperatur höjts med nästan en grad.
Våra utsläpp rubbar naturens balans i dag, och ännu mer i framtiden.
Det positiva är att det finns ett internationellt klimatavtal. Kärnan i avtalet är att minska utsläppen av växthusgaser, samt stödja de som drabbas av klimatförändringarnas effekter. Det är också positivt att Sverige satt upp ambitiösa klimatmål och att många städer och företag tagit steg i rätt riktning. Det negativa är att det inte är nog.
Klimatåtgärder är ett delikat samspel mellan politiken, marknaden och individerna. Världsnaturfonden WWF har listat fem områden, fem b:n, där vi kan bidra till ett stabilare klimat: bilen, börsen, biffen, butiken och bostaden. Det handlar om hur vi bor, hur vi transporterar oss, vad vi äter och hur vi investerar våra pengar.
Det finns sådant som vi själva kan påverka. Det går till exempel utmärkt att sänka inomhustemperaturen någon grad, uppgradera till energisnåla vitvaror, handla mindre men smartare, äta mindre men bättre kött och se över i vilka bolag dina fonder eller du själv investerar.
Men det finns också sådant där politikerna måste vara med och skapa förutsättningarna. Ett sådant område är transporterna. Enligt Naturvårdsverket står transporter och privat bilåkande för en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser. Fler måste alltså låta bilen stå.
Men om fler ska låta bilen stå krävs det en kollektivtrafik som lever upp till folks krav och förväntningar. Det kan handla om så enkla saker som att tåg kommer och går i tid, om nya järnvägar, som Norrbotniabanan, eller om ett heltäckande nät av cykelvägar. Det måste också bli mindre bekvämt att ta bilen in i stadskärnorna. Ge cyklarna mer plats med smalare gator, förbjud gatuparkering och enkelrikta där det behövs.
Klimatkrisen kräver inte bara politisk handlingskraft utan också personliga ställningstaganden.
Behöver du åka flyga till Berlin över helgen för att shoppa och äta gott? Nej, det behöver du inte. Däremot kan det vara motiverat att ta flyget tur och retur till Stockholm över dagen för att kunna närvara vid det där viktiga affärsmötet. Valet mellan fem minuter i en bilkö och en 20 minuters promenad till jobbet gör skillnad för klimatet.
I varje fall om tillräckligt många lämnar bilen hemma tillräckligt ofta.
Eller som WWF skriver på sin hemsida: ”Ofta upptäcker man att det som är bra för klimatet även är bra för vår hälsa och vårt välbefinnande. Som att cykla korta sträckor i stället för att ta bilen. Eller att äta en mer varierad kost genom att öka mängden vegetariskt och minska på köttet.”
Så sant som det var sagt.
De kunde också ha lagt till att det alltid är individens beslut som gör skillnad i kollektivet.