Trots att allt fler kommuner försöker titulera sig som kulturdrivna kunskapsekonomier misslyckas de flesta.
Det menar journalisten Po Tidholm i en krönika i Norrländska Socialdemokratenoch Västerbottens-Kuriren (18/11 2016). Han hävdar också att där många gör fel, har Skellefteå gjort precis rätt.
Hyllningen till Skellefteå baserar sig på satsningarna som gjordes på ungas musikintresse under 1990-talet. Dessa unga, menar Tidholm, startade band, lärde sig samarbeta, tro på sig själva och utvecklade sina entreprenöriella förmågor.
Detta har lett till att de stannat kvar och har i dag nyckelpositioner i moderna och världsledande företag som attraherar människor från hela världen.
Det stämmer att Skellefteå brukat satsa stort. 2001 deltog 5 000 barn och unga i den kommunala musikskolan, samma år som den valdes till ”Årets musikskola” av Sveriges musik- och kulturskoleråd. Med inrättandet av kulturskolan blev ambitionerna än högre.
Men målet – att alla barn och elever ska ha samma möjlighet att möta kulturella uttrycksformer – har varit svårt att nå.
Nu sjunker antalet elever i verksamheten och de ekonomiska ramarna sinar. Det har också visat sig vara svårt att organisera en bra kulturskola för alla med möjlighet att både satsa på bredden och på höjden för de som vill förkovra sig ytterligare.
I oktober beslutade kommunfullmäktige att kulturskolans framtida uppdrag och organisation ska utredas. Det konstateras att kulturskolan har för lite pengar i förhållande till sitt uppdrag och att uppdraget därför måste ses över.
Problemen är inte unika för Skellefteå. En statlig utredning om kulturskolorna pågår och förslag har lagts om att frivilliga aktiviteter, som sång och spel, ska göras på fritiden. Samma tankegångar finns lokalt. (Norran 17/11 2016)
Att sång och spel förläggs till fritiden drabbar lärare som måste jobba sent, men det kan också innebära längre köer och elever som inte tar sig dit. Med detta riskerar tillgängligheten att minska.
Men det finns idéer för hur man kan tänka annorlunda. I höstas föreslog Liberalerna att kommunen borde införa en kulturskolepeng. Förslaget bygger på idén att alla elever får en ”peng” som de kan använda till kulturskoleaktiviteter och att dessa aktiviteter kan erbjudas av fler än kommunen.
Aktörer som kulturföreningar, kyrkor, offentliga verksamheter och företag kan, enligt Liberalerna, på detta sätt bidra till att göra organiserandet av kulturskolan bättre.
Förslaget borde falla i god jord. Med fler aktörer kan tillgängligheten öka och fler kan ta del av kulturskolans verksamheter, samtidigt som det engagerar fler verksamma inom dessa områden.
Det kan kallas både ekosystem och framsynthet. För om kulturdrivna kunskapsekonomier och attraktiva städer växer fram ur satsningar på unga och kultur behövs sådana satsningar igen.