Det finns alltid en bortre gräns, en gräns där åtagandena upplevs som varande alltför betungande.
Oslo var huvudfavorit till att få vinter-OS 2022. Men när konservativa Høyre, som bildar minoritetsregering tillsammans med Fremskrittspartiet, med stöd av Kristelig Folkeparti och borgerliga Venstre, fick se den drygt 7 000 sidor långa kravspecifikationen från Internationella olympiska kommittén (IOK) var gränsen nådd. Høyre beslutade att inte stötta Oslos OS-ansökan, vilket fick Oslo kommun att också backa, vilket fick Norges olympiska kommitté att dra tillbaka kandidaturen.
Vilket i klartext innebär att när IOK i juli nästa år, i Kuala Lumpur i Malaysia, ska utse vilken stad som ska få arrangera vinter-OS 2022 står valet mellan bara två kandidater, kazakiska Almaty och kinesiska Peking. Tidigare har Schweiz, Tyskland, Polen, Ukraina och Sverige hoppat av.
Vad är det då för krav IOK ställer, som fick Høyre att gå i taket och Oslo att hoppa av?
Det handlar om cocktailparty på slottet med kungen, skattefrihet, egna OS-filer på motorvägarna, egna gater på flygplatserna, lounger i anslutning till arenorna och mycket, mycket annat. Rent löjligt blir det när norska Aftenposten avslöjar att korvförsäljare i Oslo inte får ha flaskorna med senap och ketchup synliga på disken – om inte logotyperna klistras över.
De som av IOK inte betraktas som officiella sponsorer av evenemanget får nämligen inte visa upp sina logotyper i OS-staden. Ett krav som för tankarna i riktning mot betydligt mindre demokratiska och öppna samhällen än det norska.
Stefan Lindberg är ordförande i Sveriges olympiska kommitté. Han säger till SVT Sport att det finns en stor misstro mot IOK som organisation.
Det är en misstro som är självförvållad. För skickar man iväg spelen till några av världens mest hårdföra diktaturer, några av världens mest odemokratiska länder, och dessutom historiskt sett har haft en öppenhet mot omvärlden som närmast är att betrakta som sekteristisk så föder det misstro. Att sedan IOK är på väg att bli öppnare, bland annat är det första gången någonsin som kontraktsförslaget med värdstaden gjorts offentligt, är alldeles för lite, alldeles för sent.
Heder åt Høyre som sa nej.
Men heder åt IOK också, som tagit åt sig av all kritik. Vid den kommande IOK-sessionen i Monaco ska det beslutas om förändringar som ska göra det billigare att arrangera OS. Om det räcker för att återupprätta ett skamfilat rykte återstår att se. Tankarna om rent spel och fredsduvor rimmar illa med superkapitalism och absurda krav.