När dessa rader skrivs brinner det på ett 60-tal platser runt om i landet.
Flera av bränderna är inte under kontroll, de sprider sig snabbt i vinden. Norska helikoptrar och italienskt brandflyg hjälper till med släckningsarbetet. Hemvärnet har kallats in och privatpersoner hjälper till med vad de kan. Brandmännen jobbar övertid och avbryter sina semestrar.
För fyra år sedan rasade en av de största skogsbränderna i Sverige i modern tid. Branden bröt ut den 31 juli 2014 på ett kalhygge i nordöstra delen av Surahammars kommun i Västmanland. Tio miljoner liter vatten senare var branden släckt. Då hade flera byggnader brunnit ner eller brandskadats. En person fick sätta livet till.
Flera utredningar har tillsatts för att dra lärdomar av skogsbranden. Sveriges beredskap var inte god för fyra år sedan, bland annat kom släckningsarbetet inte igång i full skala tillräckligt snabbt. Men Sveriges beredskap är inte god nu heller. I varje fall är räddningstjänsten inte rustad för extrema situationer som årets alla bränder.
När bränderna väl är släckta behövs en ordentlig diskussion kring den svenska krisberedskapen. Brandmännens riksförbund (BRF) larmar om en farlig underbemanning.
I en debattartikel i Expressen (14/6 2018) skriver BRF bland annat: ”På vissa stationer är upp till hälften av brandmännen helt outbildade. Det saknas utbildning för rökdykning, att kunna hantera trafikolyckor, det finns inte motorsågskörkort samt ett ständigt problem med brist på innehav av C-körkort vilket krävs för att kunna köra brandbilen. Det saknas även utbildade räddningsledare, i flera fall har de som innehar den rollen endast genomgått en internutbildning.”
Det är ett konstaterande som står i skarp kontrast till inrikesminister Morgan Johanssons (S) tal om att ”Sverige har en räddningstjänst i toppklass, med välutbildade brandmän och en bra grundorganisation”.
Sanningen är snarare att både stationer och vagnpark behöver ses över och förnyas. Men det kanske största problemet är ändå att det saknas uppemot 2 500 deltidsbrandmän. Lek med tanken: 2 500 deltidsbrandmän fördelade på 60 bränder. De hade inneburit drygt 40 brandmän till på varje brand. Det hade gjort skillnad.
Den här gången och hittills har Västerbotten klarat sig förhållandevis bra från skogsbränder. Därmed inte sagt att räddningstjänstens tillvaro är problemfri. I Skellefteå med sina nio deltidsbrandkårer saknas till exempel deltidsbrandmän både i Boliden och i Jörn. Lägg därtill att mellan 10 och 15 deltidsbrandmän slutar varje år.
Det handlar om löner och avtal, det handlar om en större rörlighet på arbetsmarknaden och det handlar om att det blir allt svårare att få folk att ställa upp, att hjälpa till, att riskera att behöva ”offra” sin fritid.
Mattias Hagelin är räddningschef i Skellefteå. Han beskriver läget som gott, men samtidigt bekymmersamt. Det är rekryteringen av nya deltidsbrandmän som oroar, det blir svårare och svårare att klara av personalomsättningen.
I höst får Sverige en ny regering. Oavsett färg på densamma borde en av dess första uppgifter bli att på allvar se över Sveriges krisberedskap. Behovet av satsningar är stort. Enligt Brandmännens riksförbund behövs det, förutom satsningar på en förbättrad arbetsmiljö, även investeringar i storleksklassen 10–15 miljarder kronor.
Skillnaden mellan katastrof och inte katastrof handlar om resurser. Det är med den insikten som utgångspunkt som nästa regering, tillsammans med ansvariga myndigheter, måste titta på vad som behövs för att Sverige ska ha en god beredskap.