Foto: Wong Maye-E/AP Photo/TT
Året är 1766. Adolf Fredrik är kung i Sverige, den svenska överflödsförordningen, som förbjuder import av lyxvaror som kaffe, choklad, punsch och många viner, införs, Uppsala brinner och Baltzar von Platen, svensk viceamiral och mannen bakom Göta kanal, föds.
Men än viktigare är att 1766 års riksdag beslutar att införa tryckfrihet. Sverige får världens första tryckfrihetsförordning. Ett beslut som låg rätt i tiden, inspirerat av de frihetliga strömningarna som då präglade Europa. Censuren avskaffades.
Men inte ens med 250 år på nacken kan tryck- och yttrandefriheten tas för given. Varje år genomför Tidningsutgivarna (TU) en undersökning bland riksdagsledamöterna där de får ta ställning till tio påståenden som alla innebär en begränsning av tryck- och yttrandefriheten.
- 71 procent anser att poliser inte ska få läcka innehållet i förundersökningar till media. Slutsats: Poliser äger inte yttrandefrihet.
- 51 procent anser att det bör införas en lag om skydd för privatlivet mot medierna.
- 22 procent tycker att det vore bra om det var förbjudet att publicera bilder eller teckningar som kränker religiösa grupper.
Det är sannerligen inte svar som imponerar. En förvånansvärt och oroväckande hög andel av riksdagsledamöterna vill i praktiken göra inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten.
Och i Skellefteå strävar Centerpartiet efter att införa kommunal censur.
Det är med andra ord svårt att få med politikerna på tryck- och yttrandefrihetsvagnen, eller i det senare fallet på studentflaket.
Det måste vara en av de märkligare motionerna som kommunfullmäktige i Skellefteå haft att ta ställning till. Ärende nr 20: Motion av Gabriella Rymark (C) och Carina Sundbom (C) om riktlinjer för texter på studentflak med mera.
Det är inte svårt att sympatisera med de båda C-politikernas mål; att försöka hyfsa till den jämställdhetspolitiska debatt som förs i det offentliga rummet och på sociala medier. Det är heller inte svårt att dela deras uppfattning om att genus- och jämställdhetsfrågor bör få ett större utrymme i undervisningen och sättas in i ett sammanhang.
Däremot blir det alltför svårsmält när samma C-politiker vill att ”Skellefteå kommun tar fram riktlinjer för texter på studentflak” och därtill ska kontrollera om och hur de hörsammas. Förkämpar för det fria ordet som Petter Forsskål och Anders Chydenius lär rotera i sina gravar.
Skellefteå kommun ska inte agera åsiktspolis.
För Skellefteå är ingen filial till Nordkorea, inte heller till Vitryssland, Eritrea, Turkmenistan, Uzbekistan eller något annat land där ordet inte är fritt, där staten kontrollerar vad som får sägas och var, hur och när det får sägas.
Liberalernas Lars Åhman försökte tala Centerpartiet till rätta i det fria ordets svåra konst. För det fria ordet är en svår konst. Det finns massor av intressekonflikter, många kollisioner med behjärtansvärda samhälleliga intressen, som personlig integritet, strävan efter jämställdhet och så vidare.
Men Centerpartiet borde ha lyssnat på och tagit till sig av Lars Åhmans inlägg.
Men det gjorde man inte så nu får man stå där med tryck- och yttrandefrihetsskammen.
Det är obegripligt att Centerpartiet, som gärna vill framstå som ett liberalt parti, inte är beredda att försvara tryck- och yttrandefriheten när den utsätts för påfrestningar.
En stark och djupt förankrad tryck- och yttrandefrihet handlar inte bara om att försvara det som är vackert och puttenuttigt, utan även det som är provocerande, stötande och kontroversiellt så att även det ska kunna bli sagt.
Den här motionen borde aldrig ha skrivits.