Det där med LOU, Lagen om offentlig upphandling, är inte lätt.
Vilket med all önskvärd tydlighet har bevisats av Norrans ”gräv”.
Konkurrensverket har inlett en granskning av Skellefteå kommuns göranden och låtanden kring ett takbyte på Byskeskolan, som inte konkurrensutsattes, trots uppdragets höga värde.
I Malå struntade det kommunala bolaget Meni LOU när hotellet rustades upp för att tillgodose tyska skidturisters önskemål. Även här har Konkurrensverket inlett en granskning. Malå kommun förlängde också ett upphandlingsavtal kring bygguppdrag muntligt, vilket kan strida mot lagen. Kommunchefen Jim Lundmark skyller på tidsbrist.
Tidsbrist, kunskapsbrist eller någon annan brist är egentligen oväsentligt. Lagen om offentlig upphandling kom till för att reglera och skydda användandet av offentliga medel, se till att de konkurrensmöjligheter som finns utnyttjas och att se till att upphandlingen genomförs affärsmässigt. Kort sagt mest för skattepengarna.
Nu ska med en gång sägas att det inte bara är i Norrans spridningsområde som tveksamheter förekommer. Är du intresserad kan du göra en egen sökning på nätet. Staten, landstingen och kommunerna håller sig inte alltid in inom lagens råmärken. Det kan handla om allt från
Den som inte sköter det hela korrekt kan få upphandlingen överprövad, få avtalets giltighet överprövad, tvingas betala upphandlingsavgifter och/eller skadestånd.
Ett exempel: Förra hösten bröt landstinget i Västernorrland mot reglerna när man hyrde in en ny kardiologchef och fick betala en upphandlingsskadeavgift på 700 000 kronor till Konkurrensverket. Den person som gjort upphandlingen hade, enligt förvaltningsrätten i Härnösand, gjort sig skyldig till otillåten direktupphandling.
Att den som struntar i att följa de regler och förordningar som finns ska bestraffas, på ett eller annat sätt, kan nog de flesta hålla med om. Har landstinget inte följt regelverket så är det bara att öppna kassakistan, som i detta specifika fall torde vara ganska tom, och betala.
Vill man hårdra det hela, och det vill man ibland, kan man säga att tack vare att landstinget inte klarar av att göra en korrekt upphandling så blir det 700 000 kronor mindre till länets sjukvård. Alltså, när skattepengar inte används korrekt så betalas böterna med skattepengar.
Så tokigt det kan bli.
För inte lär de 700 000 kronorna tas från ansvarig tjänstepersons pensionsavtal.
De pengarna får i stället skattebetalarna i Västernorrland stå för. Visserligen är 700 000 kronor inte mycket i sammanhanget, men det väcker ändå frågor om hur och till vad skattepengar används. För det handlar inte bara om själva skadeståndet, det handlar också om kostnader för att driva den juridiska processen.
Det bästa hade naturligtvis varit att det offentliga Sveriges upphandlare i alla lägen följde lagens intentioner till punkt och pricka. Men det gör de inte, vilket otaliga granskningar har visat, och det kommer de aldrig att göra heller. Om inte okunskap och slarv sätter stopp så finns det en betydande risk för att mutor gör det.
Så vad kan man göra?
Ja, egentligen inte speciellt mycket för så länge lagstiftningen ser ut som den gör får du och jag, och alla andra skattebetalare, snällt och lydigt stå för kalaset när det offentliga Sverige inte sköter sig. Surt, som räven sa om rönnbären. Personligen har jag ingen större lust att betala andras böter.