Om vårdköerna försvinner kommer nätdoktorerna följa efter.
Nätläkarnas popularitet har ökat stort de senaste åren.
Mellan mars och april besökte över 100 000 personer i Sverige digitala vårdgivare. De flesta kom från de större städerna. Av all vård som söktes digitalt stod stockholmare för drygt 40 procent. Även småbarnsföräldrar är flitiga vårdtagare.
Det är inte så konstigt. Söker du dig till en vårdcentral kan du få vänta i veckor på att få träffa en läkare. Vänder du dig till en nätdoktor loggar du in genom en mobilapp för att bli uppringd av en läkare som ger dig omedelbar hjälp. Snabbt och enkelt.
Sjukvård är en bristvara, och till vår undsättning har nätläkarna kommit.
Just nu pågår ett antal utredningar för att bland annat se över lagstiftning och kostnad för digital vård. Infektionsläkaren Göran Stiernstedt, som ska leda utredningen ”Ordning och reda i vården”, pekar på problemet att ”i Sverige vet de flesta namnet på sin frisör, men inte på sin läkare”. (Svenska Dagbladet 30/7 2018)
Men när tillgången ökar, ökar också efterfrågan och landstingen står för notan.
Fram till november förra året hade nätläkarvården kostat landstingen 140 miljoner kronor. De två största aktörerna – Min Doktor och Kry – har båda avtal med Region Jönköping som innebär att regionen fakturerar andra län för vårdbesök utanför regionen.
Under maj 2017 beslutade Sveriges kommuner och landsting (SKL) att kostnaden för varje vårdbesök skulle sänkas från drygt 2 000 kronor till 650 eftersom kostnaderna för landstingen höll på att gå helt överstyr.
Samtidigt går både resurser och allmänläkare från primärvården till den digitala vården, vilket innebär att mindre resurser kan läggas på de patienter som är sjukare och måste få se en fysisk doktor. Men detta till trots är nätläkarna inte boven i dramat, utan snarast symptomet på ett sjukt vårdsystem.
Det går emot tanken att vården ska vara behovsstyrd; de som är sjukast ska få mest hjälp snabbast. Få vårdplatser gör att patienter får vänta i veckor för en tid till primärvården. Nu kan dessa patienter i stället få hjälp via internet.
Dessutom kan den digitala vården bli ett värdefullt komplement till den traditionella genom att tillgängliggöra vård på glesbygden eller vid uppföljningar av patienter.
Självklart kan inte nätläkare helt ersätta vårdcentraler eller fysiska möten mellan läkare och patient. De kan däremot – om det görs på rätt sätt – bidra till att avlasta den traditionella sjukvården.
Det finns dessutom alternativ för att hålla nere kostnaderna för landstingen. En av de största grupperna som söker sig till den digitala vården är föräldrar till barn 0–4 år – en patientgrupp som i dagsläget är helt avgiftsbefriad.
Det är inte orimligt att den här gruppen ska betala samma patientavgift som alla andra för nätläkartjänster, vilket skulle generera en hel del resurser och minska risken för ”okynnesanvändning”.
Att det pågår utredningar för att se över kostnader och lagstiftning för den digitala vården är dock välkommet. Men värt att komma ihåg är att människor har valt att använda systemet för att de inte har fått tillgång till en fungerande primärvård.
Nätläkarna är bara symptomet. Om vårdköerna försvinner, kommer också kostnaderna för nätläkarna att följa efter.
Emma Jaenson