KAN ARKIVERAS 23/12 / KE STOCKHOLM 2014-12-08 Japansk paketinslagning. Konsten att sl in en julklapp. I Japan ‰r paketinslagning en konst i sig och just bˆcker l‰mpar sig extra v‰l att sl in vackert. Omsorg om papper och vikning ‰r ett s‰tt att visa omtanke och respekt fˆr den som ska f presenten. Atsuko Sandberg undervisar i den japanska seden tsutsumi, paketinslagning. Foto: Pontus Lundahl / TT / kod 10050
Flitigt läsa gör dig klok. Därför läs varenda bok.
Så skaldade en gång i tiden den originelle och stilbildande svenske humoristen Axel Wallengren (1865–1896), kanske mer känd under pseudonymen Falstaff, fakir, i boken ”Envar sin egen professor”.
Han visste förmodligen inte hur rätt han skulle komma att få, den gode fakiren. Bokstavligt är det naturligtvis en omöjlighet, att läsa varenda bok, men i bildlig mening handlar det om några av kunskapssamhällets mest grundläggande förutsättningar: att kunna läsa och tillgodogöra sig en text och att kunna uttrycka sig i tal och skrift.
I veckan startade årets bokrea. Det är vid det här laget länge sedan folk stod i köer och väntade på att dörrarna till härligheten skulle slås upp.
Men det är egentligen inte det som är problemet, mer än för bokhandlarna. Det finns ju antikvariat och loppmarknader, pocketböcker och e-böcker och naturligtvis bibliotek. Problemet är i stället att läsandet minskar i en tid när det borde öka. I en tid när alltför många lämnar skolan utan godkänt betyg i svenska, engelska eller matematik. I en tid när arbetsmarknadens krav hela tiden ökar, när de utan utbildning löper en betydande risk att fastna i långvarig arbetslöshet.
Det går att hitta hur mycket statistik som helst: 22 procent av männen läser aldrig, så varför skulle deras söner göra det? Svenska elever ligger under OECD-genomsnittet i läsförståelse. De bemannade skolbiblioteken är utrotningshotade samtidigt som de pedagogiska resurserna tenderar att minska på landets övriga bibliotek.
Det går att fortsätta uppräkningen länge till.
Men jag avstår. Låt mig i stället konstatera att språket i alla dess former markerar en skiljelinje mellan de som har goda förutsättningar att klara av skolan, och de som har sämre, mellan de som har goda förutsättningar att klara sig på morgondagens arbetsmarknad, och de som har sämre.
Med facit i hand är det lätt att konstatera att samhällets insatser varit otillräckliga, att alltför många elever i behov av extra hjälp och stöd inte har fått det. Samtidigt som alltför många föräldrar inte har tagit sitt ansvar för att väcka läslust hos barnen. En surfplatta med ett för åldern lämpligt spel har fått ersätta godnattsagan.
Skolan och lärarna, biblioteken, föräldrarna, föreningslivet, politikerna, opinionsbildarna, författarna och journalisterna, bokhandlarna, ja alla som på olika sätt har ordet som arbetsredskap har ett ansvar. Ett ansvar för att det läses godnattsagor, för att läslusten väcks, för att ingen ska behöva gå ut skolan utan fullständiga betyg. Sverige behöver ett gigantiskt läslyft – och det behövs nu.