En militärhelikopter har letat sig in i bildspelet med glada människor, bostadsbyggen och regnbågsflaggor, som inleder Moderaternas Sverigedag.
Kanske ska den ses som ett tecken på viljan att ompröva mindre lyckade positioner, exempelvis i försvarspolitiken, som den nya M-ledningen under Anna Kinberg Batra ger uttryck för.
Under vintern har många vittnat om dålig stämning inom M. På mötet i lördags där 1 000 kommunpolitiker diskuterade partiets framtida politik var intrycket dock att det mesta har lugnat ner sig. Kritiken mot decemberöverenskommelsen har tystnat, men även diskussionen om invandringen har ändrat karaktär och debatten om minskade volymer lyste med sin frånvaro bland de moderata aktivisterna.
I spåren av SD:s valframgångar restes inom borgerligheten krav på kraftfulla åtgärder inom integrationspolitiken. FP och KD lystrade och föreslog bland annat minskad invandring. M valde däremot att avvakta.
Det har fått en del att tala om att partiet saknar politik. Men genom att undvika panikstämningarna har M fått chansen att frikoppla frågan om invandrares etablering i samhället från migrationspolitiken, och göra den till den fråga om jobbpolitik och villkoren för kommunerna som den egentligen är.
Det är välkommet för alla som vill slå vakt om Sveriges öppenhet, men det är sannolikt även strategiskt smart av M. Det är långt till nästa val och ingen vet vilken betydelse invandringsfrågan kommer att ha 2018. Att frågor som ekonomi, välfärd och jobb kommer att vara avgörande kan vi däremot vara hyfsat säkra på. Att prioritera de senare förblir därför helt avgörande för ett parti som vill leda en regering.
Då är utlandsföddas etablering på arbetsmarknaden en del, men det handlar minst lika mycket att förbättra omställningsförmågan i ekonomin, något som både Kinberg Batra och den ekonomisk-politiske talespersonen Ulf Kristersson betonade i sina anföranden.
På Sverigedagen blev det också tydligt att det finns ett växande intresse inom M för jämställdhetsfrågorna. Även om ordet feminism fortfarande får en del moderater att se rött talar allt fler om hur arbetslinjen och kvinnors position på arbetsmarknaden kan stärkas genom exempelvis ett jämnare uttag av föräldraledighet. Men intresset handlar också om insikten att det för många väljare inte finns något motsatsförhållande mellan att vara för marknadsekonomi och att kalla sig feminist.
Den omprövning av politiken som påbörjats innebär en balansgång för M-ledningen, som samtidigt lovar ett mindre toppstyrt parti. Det var Moderaternas mittenorientering som gjorde åtta år av alliansregeringar möjligt. Men bland en del gräsrötter lever drömmen om de gamla Moderaterna kvar. Samtidigt finns en ännu starkare instinkt bland dagens M-politiker: viljan att vinna val. Det bör alla som vill se borgerliga regeringar vara tacksamma för.
Svend Dahl