Varannan patient tillbringar mer än tre timmar på akuten, var tionde sju timmar eller längre. Längst väntetider är det för personer över 80 år.
Så ser det ut på landets akutmottagningar enligt en rapport från Socialstyrelsen.
Akutmottagningarna har blivit en spegelbild av dagens samhälle. Allt ska gå snabbare. Men när allt fler som söker sig till akuten för krämpor som inte behöver behandlas akut växer köerna. Akut betyder inte att snabbt komma till en läkare för en smärre åkomma utan att snabbt komma till en läkare om man är akut sjuk.
För ett tag sedan rapporterade SVT Västerbotten att allt fler i Umeå, framför allt yngre stadsbor, larmar ambulansen med den fromma förhoppningen att få gå före i kön på akuten. Skellefteå är på intet sätt förskonat från detta fenomen.
Men det är precis som Christina Appelblad, chef för ambulansen och akuten i Skellefteå, säger i lördagens Norran (16/9 2017): ”Vi är inte en taxi till akuten utan ett rullande akutrum.”
Sjukvårdens resurser är inte oändliga. Sedan 2004 har antalet ambulanslarm ökat med 40 procent samtidigt som resurserna inte ökat i takt med efterfrågan. Att i det läget försöka utnyttja ambulansen som en taxi till akuten är, för att uttrycka sig civiliserat, ett grovt felutnyttjande av samhällets gemensamma resurser.
Att patienter som verkligen behöver ambulans och akut sjukvård riskerar att drabbas behöver man inte vara en Einstein för att räkna ut.
Hur har det kunnat bli så här?
Ja, säg det, men grundläggande handlar det om ett samhälle som blivit allt mer individualistiskt. Kanske borde vi ibland försöka ta ett lite större eget ansvar för vårt handlande. Man blir bara upprörd och förbannad när folk misshushållar med samhällets resurser på det här sättet.
Med andra ord har vi själva ett ansvar för hur det ser ut på akutmottagningarna. Och tyvärr tycks det som om länets sjukvårdspolitiker ropar sig hesa för döva öron. När patienterna inte vill följa med i flytten från akutmottagningarna till hälsocentralerna är sjukvården chanslös.
Det enda sjukvården kan göra är att försöka styra om de personer som felaktigt söker sig till akutmottagningarna till rätt nivå. När patientflödet inte anpassar sig efter systemet måste systemet försöka anpassa sig till patientflödet.
Ingen vill ha en sjukvård med långa köer.
När regeringens nationella utredare, läkaren Göran Stiernstedt presenterade sina slutsatser kring hur vårdens resurser ska kunna användas mer effektivt konstaterade han att sjukhusfixeringen sitter djupt och att alla, från politiker till allmänheten, är övertygade om att sjukhusen är den stora tryggheten här i livet.
Landets och länets sjukvårdspolitiker har en nästintill omöjlig uppgift framför sig: att få människor att tänka annorlunda, att tänka vårdcentral i första hand och akutmottagning i andra. Men att vända den utvecklingen är inte gjort i en handvändning.
Under tiden kan politiken till exempel fundera lite på hur överbeläggningarna på sjukhusens vårdavdelningar påverkar patienternas vistelsetid på akutmottagningarna, och vad som kan göras åt det.
Vi kan alla på olika sätt bidra till att arbetet på landets akutmottagningar fungerar bättre och att väntetiderna successivt kapas. Att i genomsnitt behöva sitta i drygt tre timmar i ett tråkigt sjukhusväntrum är ingenting man direkt längtar efter.
Fotnot: Om du är tveksam börja gärna med att ringa 1177 (Vårdguiden) och följ det råd som du får.