De politiska partierna behöver prestera en valrörelse där språket är inkluderande – inte exkluderande. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Vem ska ha rätt att rösta?
Det självklara svaret borde vara alla som får och vill. Men så enkelt är det inte. I varje fall inte om rätten att rösta också omfattar rätten att fullt ut förstå vad de olika politiska partierna vill.
I en mycket tänkvärd debattartikel i dagens Norran ställer Inger Rehnström och Ulrika Carlsson från Studieförbundet Vuxenskolan den inledande frågan på sin spets. De radar upp en lång rad exempel där personer med olika former av funktionsnedsättningar, fysiska, mentala eller psykiska, stängs ute på grund av språket.
Det politiska språket är kryddat med långa, svåra ord. Roade mig med att läsa statsminister Stefan Löfvens (S) senaste regeringsförklaring. Där hittade jag ord och uttryck som miljömålsystem, bi- och multilaterala försvarssamarbeten, utkontraktering, den cirkulära och biobaserade ekonomin, segregation, innovativa projekt.
Här gör jag halt, någonstans mitt i talet.
För några år sedan gjorde statsvetaren Anders Sundell en intressant analys. Han jämförde de politiska partiernas parti-, idé- och principprogram med referenstexter, bland annat en krönika av författaren Lena Andersson, en text från Finansinspektionen och en barnbok.
Vill du ha lite hjärngymnastik kan jag rekommendera Finansinspektionens analyser. De bjuder på ett betydande intellektuellt motstånd.
Så här skrev de för några dagar sedan i en nyhetsartikel på sin hemsida: ”Finansinspektionen föreslår att clearingorganisationer ska omfattas av vissa föreskrifter om informationssäkerhet, it-verksamhet och kontinuitetshantering. Detta för att förtydliga kraven på hur clearingorganisationer hanterar operativa risker.”
Klart som korvspad, eller …
Att statliga myndigheter som Finansinspektionen inte publicerar en sammanfattning av sina nyheter, analyser och rapporter är illa. Än värre är det att de politiska partierna inte kan sammanfatta sin politik på ett sätt som gör att även de med lätta eller måttliga intellektuella funktionsstörningar kan förstå vad som sägs och skrivs.
Sak samma med alla nysvenskar som inte har svenskan som modersmål.
Det demokratiska samtalet blir allt viktigare i en värld där politiska strukturer föraktas och förkastas. Här vilar det ett tungt ansvar på de politiska partierna. De måste göra det demokratiska samtalet tillgängligt för alla som vill delta. I det sammanhanget hör ord som värdekonservatism och segregation inte hemma.
Om knappt ett år är det val. Då ska svenska folket bestämma vem som ska leda landet, regionerna, landstingen och kommunerna. Det är min förhoppning att de politiska partierna tar åt sig av Studieförbundet Vuxenskolans debattartikel och presterar en valrörelse där språket är inkluderande – inte exkluderande.
Det är lätt att personer med olika former av funktionsnedsättningar hamnar i ett socialt utanförskap, de ska verkligen inte behöva riskera att hamna i ett politiskt och demokratiskt sådant också. I ett demokratiskt samhälle är det inte acceptabelt.
Fotnot: Den här ledaren försökte jag skriva på lite lättare svenska. Det finns något som heter Lix-värde. Det mäter hur svår en text är att förstå. När jag låter Lix analysera texten får den betyget medelsvårt, vanlig tidningstext. Plockar jag bort de ordval som inte är mina egna får den betyget lättläst. Det är jag nöjd med. Där borde också de politiska partiernas texter hamna.