Kultur är viktigt.
Det insåg redan de gamla grekerna, och hyllade de fria konsterna.
Konst och kultur kan bidra till att förändra individer och samhällen, bidra till social utveckling, identitet och skapa gemenskap. Vill man höja blicken handlar kultur också om jobb och ekonomi, om turism. Det finns landsting som skriver ut kultur på recept.
Även om relationerna mellan orsak och verkan inte alltid är säkerställda kan man se att det finns flera samband till positiva effekter.
Utan att gräva ner sig i de gamla grekernas göranden och låtanden kan man konstatera att de i varje fall slapp att ta strid med den trångsynta svenska byråkratin. Att tänka utanför boxen, vara lite flexibel, och se till individens bästa, ingår inte i utbildningen av statliga tjänstepersoner.
I Skellefteå har man satsat på kulturen. Danspionjären Eva Dahlgren fick in obligatorisk dans på skolans schema. Musikundret från Skellefteå, med bland andra indiepop/rockbandet The Wannadies, nådde långt utanför Sveriges gränser.
Fram till ungefär nu kunde eleverna gå ifrån den ordinarie undervisningen en stund för att träffa en musikpedagog från musikskolan. Spela i 20 minuter under skoltid. I fortsättningen blir inte det möjligt. Skolverket har skärpt reglerna. Det handlar om det som i byråkratiska sammanhang benämns ”garanterad undervisningstid”.
Det handlar om att du som elev ska vara garanterad ett visst antal timmar i ett visst ämne. Då går det inte att smyga iväg från lektionen, om så än bara i 20 minuter.
Man kan ha förståelse för Skolverkets skärpta regler. De har bland annat till uppgift att ”följa upp och utvärdera kommuners och skolors arbete med syftet att förbättra kvaliteten och resultaten i verksamheterna”. På ren svenska betyder det att Skolverket ska se till att skolan och kommunerna gör som politikerna bestämmer.
Men minst lika lätt är det att förstå eleverna, deras föräldrar och musikpedagogerna.
Delar av musikundervisningen flyttas till elevernas fritid, till håltimmar och till kvällstid. När man gjorde det i Filipstad slutade fler än fyra av tio elever. (P4 Värmland 21/12 2015)
Men det finns mer …
För lite mer än ett år sedan presenterade regeringens särskilda utredare Monica Lindgren, professor i musikpedagogik vid Göteborgs universitet, den statliga utredning som skulle ta fram en nationell strategi för landets alla musik- och kulturskolor. Kritiken mot den var massiv.
En bärande tanke var att den nya kulturskolan skulle bli mer jämlik och tillgänglig för fler – i dag är de som går i kulturskolan främst barn till högutbildade föräldrar som själva är kulturutövare. Mer jämlik, tillgänglig för fler, bra tänkt, men …
Vilka elever är det som i första hand kommer att sluta?
Det är naturligtvis dels de elever som kommer från socioekonomiskt svaga hem och områden, dels de elever som behöver skolskjuts för att ta sig till och från skolan. Om nu inte kommunen fixar hämtning och lämning när delar av musikundervisningen ska ske på kvällstid.
När Skolverket skärper reglerna, samtidigt som den rödgröna regeringen vill stöpa kulturskolorna i en och samma form, är det inte lätt att vara Skellefteå kommun.
Det finns en uppenbar risk att utredningens förslag och Skolverkets nit motverkar syftet att göra kulturen tillgänglig för fler.
Vad de gamla grekerna insåg redan för 2 500 år sedan har den rödgröna regeringen ännu inte insett: kultur för alla är viktigt.