Avståndet mellan medborgare och politiker har ökat på senare år.
Receptet från politikern (Liberalerna), publicisten och diplomaten Olle Wästberg, som ledde 2014 års demokratiutredning, är att partierna måste kommunicera med väljarna där väljarna finns.”
Tillsammans med Daniel Lindvall, tidigare kansliråd och huvudsekreterare i demokratiutredningen, har han skrivit boken ”Folkstyret i rädslans tid” (Fri tankes förslag). Det är en lika skrämmande som tankeväckande bok om en värld som håller på att förändras, inte bara till det bättre, utan också till det sämre.
Visst kan man tycka att dörrar som redan är öppna slås in. Att det är självklarheter. Men eftersom gruppen med människor som tycker att ingen lyssnar på dem inte minskar är det uppenbart att politiken och politikerna inte insett att hotet mot demokratin är på riktigt.
För det är som Wästberg säger i en intervju med det liberala nyhetsmagasinet ”Nu”: Varningslamporna blinkar för demokratin.
Här i Skellefteå har både kommunen och enskilda partier försöka att tala till och med medborgarna. Liberalerna har haft öppna nomineringar inför flera val nu och i somras sommartalade Andreas Löwenhöök, Moderaternas lokala ”partiledare”.
Inför den stora omdaningen av centrum lät kommunen folket säga sitt i en rad möten. Å andra sidan varade det löfte som kommunalrådet Lorents Burmans (S) gav, om att följa utslaget i folkomröstningen om centrumbron, inte ens mandatperioden ut.
På norran.se diskuteras det flitigt. Det hade varit ett av många utmärkta forum där politiker och väljare kunnat mötas för att diskutera. Men med några få undantag så lyser de med sin frånvaro. Socialdemokraten Daniel Ådin och centerpartisten Håkan Andersson är flitigast, men rent generellt borde fler skriva mer.
Eller som Olle Wästberg konstaterar i intervjun i tidningen Nu:
”Partierna måste börja kommunicera med väljarna där väljarna finns. De traditionella politiska partierna, framför allt mittenpartierna, är allt för frånvarande på nätet. Jag gjorde en högst ovetenskaplig undersökning genom att slumpa ut 50 riksdagspolitiker och titta på vad de gjorde på Twitter och Facebook. Nästan alla använde nätet som en anslagstavla för att berätta vad de själva hade gjort eller skulle göra framöver. Men ingen av dem letade aktivt upp externa debatter för att föra en dialog med väljarna.”
Alltför många väljare upplever de politiska partierna som elitistiska sammanslutningar som inte vill lyssna. I sin förlängning riskerar det att lämna fältet mer eller mindre öppet för högerextrema och andra populister. Vilket är precis vad som hände i USA där Donald Trump valdes till president på ett auktoritärt och populistiskt budskap.
I flera europeiska länder samlar nationalisterna var femte röstande.
Även om den svenska demokratin i grund och botten mår bra, i varje fall bättre än i många andra länder, behöver den utvecklas. I en värld som håller på att förändras duger det inte att luta sig tillbaka och tänka: Har det fungerat så länge, så lär det fungera ett bra tag till.
För det gör det inte. Partierna måste därför bli mer öppna och fler måste ges möjlighet att påverka.
Avståndet mellan medborgare och politiker har ökat på senare år, det är en utveckling som måste vända, hellre förr än senare.
I den kontexten är alla förslag som syftar dit bra.