Ljus i mörkret. Gör som Karl-Bertil Jonsson i julsagan, lys upp samhällets skuggsida med tomtebloss av vänlighet, uppmanar dagens ledare. Foto: Stina Stjernkvist/TT
Ja, så blev det jul, i år igen.
Tv-kanalerna har tävlat om ett vara juligast. Recepten på julpynt och julmat har avlöst varandra. Julmusiken strömmar ur högtalare. Bing Crosby, Dean Martin och Nat King Cole har hamnat på samma spellista som Adolphson & Falk, Just D och Tyskarna från Lund.
Hemma är plastgranen monterad och smyckad. Det är dammsugit i vardagsrummet, även plastgranar tappar barr. Skinkan och prinskorvarna trängs på hyllorna i kylskåpet med sillarna, köttbullar och alkoholfri öl. Julklapparna är inhandlade. Allt är klappat och klart.
Julefrid kom till mig, här ska du motstånd finna. En parafras på en legendarisk handlare i Skellefteå som varje morgon konstaterade ”O, arbetslust kom till mig, här ska du motstånd finna”, när han öppnade dörren till sin affär.
Det råder goda tider. Hushållen är lika köpstarka som de är ekonomiskt optimistiska. Räntorna är låga, bostadsmarknaden tuffar på. Lånekarusellen snurrar. Många av oss lever i en tid av överflöd. Julhandeln förväntas slå nya rekord.
Allt borde vara frid och fröjd, men allting är inte frid och fröjd. För julen exponerar också världens orättvisor på ett närmast brutalt sätt. När man äntligen kan pusta ut efter alla julförberedelser, när man börjar filosofera kring julens egentliga budskap tror jag att det bor en Karl-Bertil Jonsson i de allra flesta av oss.
Vi skänker en tanke till alla hemlösa, en tanke till alla ensamma, en tanke till alla barn som tvingas uppleva julen i sällskap med en missbrukande förälder och en tanke till de familjer som inte har råd att följa med i köpfesten. Julen är en brutal och svår tid för utsatta familjer.
Norran är som bekant en frisinnad tidning. I min värld ligger frisinnet långt till vänster på den liberala höger-vänster-skalan – inte minst när det gäller sociala frågor. Vi måste ha råd att hjälpa människor som av olika anledningar behöver hjälp; folk som blivit arbetslösa, som gått igenom en skilsmässa, som är fysiskt eller psykiskt sjuka.
Men det räcker inte. Vi måste också ha en progressiv företagarpolitik som värnar och tar vara på den kraft som får företag att växa. Utan växande företag växer inte Sverige, och om Sverige inte växer, hur ska då de sociala skyddsnäten kunna förbättras och finansieras.
Tyvärr har den rödgröna regeringen i stället radat upp förslag som kan få stora konsekvenser för landets företagare. Det går inte att luta sig mot en högkonjunktur hur länge som helst. Sämre tider kommer förr eller senare. Då måste Sverige vara berett. Det är inte landet nu.
När de sociala skyddsnäten fallerar gör kyrkorna och frivilligorganisationerna ett fantastiskt arbete. De gör precis som Karl-Bertil Jonsson i julsagan, lyser upp samhällets skuggsida med sina tomtebloss av vänlighet. I dagens Sverige är avståndet stort mellan de som har mycket, de som har lite och de som nästan ingenting har.
Vi lever i en tid av överflöd som långtifrån kommer alla till del. Det krävs en politik som gör det möjligt för människor att klara sig även när motgångarna hopar sig, när livet blir lite för tufft. Hålen i det sociala skyddsnätet behöver täppas till. Där måste politiker inom alla partier, på alla nivåer göra en insats.
Med dessa allvarsord i juletid vill jag passa på att tillönska alla läsare av denna sida en riktigt god jul.
Förresten, det glömde jag att berätta. I min familj blir det inte många julklappar i år. En betydande del av julklappspengarna går i stället till olika välgörande ändamål.